Sihanoukville, Siem Reap (Angkor templena) och Bangkok
19/1-2013
Resan till Sihanoukville, Monkey republic och Bed bugs.
Efter frukosten steg vi på bussen som skulle föras oss till vår nästa destination Sihanoukville. Väl framme tog vi tuk-tuk till backpackerområdet och hittade till slut Monkey Republic som är populärt bland många yngre backpackers. Vi åt lite mat och gick sen en lång runda på stranden och såg hur den såg ut. Stranden var proppfull med solstolar, parasoller, försäljare av alla de slag och de som masserade eller plockade håren från en med tråd. Vattnet var lite halvgrummligt och det var proppat med folk. På kvällen var vi trötta och låg och stirrade in i väggen när vi insåg att det var små kryp på väggen som kröp runder. Vi konstaterade att det var bedbugs och var de bodde, kontaktade receptionen och de sa att de inte hade fler rum så vi fick antingen bo kvar i samma rum (aldrig i livet! - tänkte vi) eller byta boende. Så kl 22 på kvällen letade vi upp ett annat boende, det fick bli ett dorm på Sakal Guesthouse då det mesta andra var upptaget. Packade in våra grejer och sen sov vi i sovsalen vi delade med ca 20 andra personer.
20/1-2013
Lugn dag och stranden
En lugn dag då vi tog det lugnt första halvan av dagen det då var väldigt varmt ca 35 grader. Senare tog vi oss till stranden och låg under några parasoll där några timmar och bara slappade. Sen såg vi solen gå ner i havet.
Efter det åt middag och tog oss tillbaka till boendet.
21/1-2013
Stranddag, hundsällskap och koreansk potatisbehandling
Vi gick upp i relativit god tid och tog en tuk-tuk till den fina stranden som låg en liten bit bort Sokha beach. När vi anlände till stranden så fick vi sällskap av en brun kortbent hund som sen var vårt sällskap resten av stranddagen.
Han la sig där vi valde ut att vi skulle ligga, på de fina solstolarna i skuggan av palmerna. Efter att han hade försökt dricka havsvatten så fixade Emily fram kranvatten för hunden att dricka. Han var väldigt tacksam och drack så det nästan spruta ur öronen på honom.
Han la sig tillrätta under Emilys solstol och låg där sen fridfullt. Resten av dagen låg vi där i skuggan av palmerna och lästa och tog det lugnt, badade i det kristallklara ljumna vattnet och bara njöt av att vara på semester.
Vi hann också bli bortkörda från solstolarna eftersom de tillhörde resorten och annars skulle vi betala 10 dollar per person om vi vill ligga kvar, men vi tog några stolar istället som verkade vara okej. Problemet var bara att han som körde bort oss trodde att det var vår hund och bad oss gå därifrån med honom. Men långt om länge förstod han att hanhunden inte var våran och vill ha säkerhetsvaken till att ta bort hunden, men de kom aldrig. Vi beställde drinkar där men de var jätte dyra så vill ni inte bli halvt ruinerade så avstå från det om ni ska ligga där. När Mia var helt röd på sina ställen så bestämde vi oss för att åka hem och då följde hunden med oss. Han var nästan på väg in i tuk-tuken och sprang sen efter oss en bit för han ville följa med oss hem. Vi kände oss smått skyldiga att lämna kvar honom när han såg så ledsen ut, men det är svårt att ta hem en hund från stranden och ha han boendes på dormet, skulle nog inte vara uppskattat.
Hemma igen så pratade vi med en koreansk tjej som sa att potatis skurna i tunna skivor ska vara bra för solbränd hud, så hon fixade det och Mia blev potatisad. Sen gick vi ut och åt med koreanskan och en tjej till från samma land.
22/1-2013
Bedbugs och byte av boende igen!
På morgonkvisten så hittade vi en tjock bedbug som kom krypandes över Mias väska som vi fångade in i en vattenflaska.
Med det i bevis så gick vi ner till receptionen och klagade. Den sura kvinnan (som vi varit i kontakt med flera gånger innan och verkar som om allt har gått fel i hennes liv med tanke på hur otrevlig hon alltid är) påstod att hon aldrig hört talas om bedbugs och skulle ringa sin chef och fråga vad det var. Vi försökte ändå förklara vad det var och hur de levde och frodades och att de var svåra att bli av med. Efter att ha ätit frukost kom vi tillbaka och för att göra en lång historia kort. De var mycket otrevliga, berättade att det minsann inte var något problem med bedbugs i Kambodja för alla hade de i sina hem och det var inget konstigt med det. Hon fick det nästa att låta som det var vår fel och att de minsann inte tänkte göra något åt problemet. Vi fick ingen ersättning utan det vara bara att betala räkningen, ta våra grejer och bege oss iväg. Arga och irriterade och samtidigt oroliga för att vi nu bär med oss packning med antingen bedbugsen i sig eller en massa ägg till dem. Det är ju inte lätt att bli av med dessa odjur! Antingen lämna det infekterade i frysen (-20 grader) i 2-3 dagar (anticimex rekommendationer) eller tvätta grejerna i över 60 grader. Annars överlever de dj*larn! Det är bara att hålla tummarna att vi slipper dem. I försiktighetsåtgärd ska vi därför när vi kommer hem frysa allt eller tvätta det varmt. Jippi. Or not…
Så en rekommendation till alla som ska till Sihanoukville – bo inte på Sakal Guesthouse! Och bo inte över huvudtaget på de billigaste ställena, välj här hellre något som kostar några dollar extra, det kan vara värt de kronorna för att slippa få med sig ohyra hem.
Vi gick neråt gatan, hittade ett boende som nästan ligger på stranden med en mycket trevlig receptionist. Vi väljer att bo där då det verkar okej, väntar sen på att få checka in och tar det sen lugnt under eftermiddagen. Sen går vi till vårt favoritställe för att handla (Golden star mart) snacks och sen går vi för att kolla på bio. Bion här funkar inte riktigt som hemma, här får du din egen salong i ett eget rum med ac. Du väljer vilken film du vill se utifrån ett x-antal tusen kopierade filmer som står på några hyllor och sen blir placerad i din salong med ditt egna biosystem. Hel okej upplevelse förutom att den första filmen vi valde, The Hobbit, klarade Mia inte av att se då hon irriterade sig på kvalitén så vi fick välja en annan film som blev ParaNorman istället som var bra.
23/1-2013
Central market, plockning och allergianfall nr 2
Dagen började vi med att gå en morgonpromenad på stranden och sen gick vi till Central market som ligger mer i centrum. Vi tyckte inte de hade så mycket att erbjud där mer än tråkiga kläder, fisk och annat som luktar liknande samt frukt och grönt. Så vi köpte med oss lite mangosteen frukt med oss hem. Sen gick vi till stranden för att äta middag på Purple som är ett familjeföretag som är svensk/kambodjanskt. Vi beställde en ”After burner” burgare med pommes, majo och chilli i. Den var rätt god tyckte vi. Innan vi fick maten severad så kom en kvinna och vill ”noppa/tråda” våra ben och Emily nappade på erbjudandet efter lite övertalning. Det var ingen trevlig upplevelse som var ganska smärtsam. Dum som Mia är fick hon sen för sig att noppa armhålorna. Gör inte det. Det gör för hemskt ont och i förhållande till den smärtan så är det väldigt enkelt att raka dem istället. Vi gick hem och Mia hade lite ont i magen så hon vilade en stund och Emily läste. Sen började det klia förskräckligt i/på händer och fötter för Mia och sen fick hon också rödflammiga nässelutslag utslag som började sprida sig på den tunna huden på kroppen. Verkade vara ännu en allergisk reaktion så Emily letade fram sina starka allergitabletter och inom en timme kände Mia sig bättre igen. Vad allergin berodde på är fortfarande okänt.
Så ett tips till alla som inte har några allergier och ska utomlands – ta med allergitabletter ändå, har man otur så kan man, som Mia, råka ut för sin första (och andra) allergiska reaktion utomlands och det kan vara lång väg till bra läkarvård som kan hjälpa en. Bra läkarvård kan finnas 12 h bort med bil (Bangkok) i värsta fall som vid det här tillfället. Det är inte att rekommendera om det skulle vara så att allergin sätter sig på luftrören eller svalget, då är det betydligt mycket lättare att i säkerhetsåtgärd ha med sig mediciner som skulle kunna rädda livet på dig.
24/1-2013
Lugn dag och återhämtning med bio framåt slutet.
Mia var helt färdig den här dagen så vi tog det väldigt lugnt. Sov länge, Emily skrev på bloggen och Mia sov en massa. Vi bestämmer oss för att se en film framåt kvällen på bio igen. Det blev den här gången ´Eternal Sunshine of the spotless mind´ och vi festade till det så vi tog leverans av pizza till salongen. Bio: 4 dollar, pizza: 4 dollar = helt okej pris.
Sen hade vi självfallet snacks med oss från Golden star Mart också. När vi kom ut och skulle betala så insåg Emily att hennes 10 dollars sedel saknades och insåg att hon tidigare hade råkat ge den istället för en endollars sedel tidigare och gick tillbaka för att höra om det gick att få tillbaka de nio dollar hon skulle fått tillbaka. Trevliga och hjälpsam personal gjorde att hon fick tillbaka sina pengar. Det finns bra människor här också.
25/1-2013
Låda, Sokha beach och biljettköp till Siem Reap
Den här dagen tillbringade vi med att hitta en lagom stor låda för att kunna skicka hem lite souvenirer som vi samlat på oss de senaste tre länderna. Vi hittade en som vi packade allt i, även om allt inte gick ner och tejpade igen. Sen åkte vi till den fina stranden igen och låg där några timmar, njöt, badade bland de höga vågorna, läste och slumrade. Sen köpte vi nattbuss biljetter till Siem Reap till dagen därpå.
26/1
Packa, bio och nattbuss till Siem Reap
Vi tog en morgonpromenad, åt frukost, packade vi våra väskor, checkade ut och sen begav vi oss ännu en gång till Golden star Mart för att handla en sista gång (genomsnittsbesök/dag av Mia och Emily under vistelsen i Sihanoukville: 2-3 ggr), köpte snacks och bestämde oss för att det var för varmt för att orka göra något så vi gick för att se en film under de varmaste timmarna. Cloud Atlas såg vi som var 3 h lång. Sen åt vi middag innan vi gick för att invänta skjutsen som skulle ta oss till nattbussen. Efter en timmes väntande så kom en fin bil och körde oss till bussen. Det var inte den trevligaste men inte heller den hemskaste bussresa vi varit med om. Förutom att Emilys säte saknade kudde, att draperiet för Mias fönster saknades, att vägen var så ojämn så när bussen körde i hålorna så svävade vi en kort stund ca 1 dm ovanför sätet tills tyngdskraften kom ifatt oss, för att sätena var så dåligt konstruerade fick vi fick ligga ihopkrupna vid fotänden och vända sida ofta för att ena sidan på kroppen inte skulle somna samt att busschauffören körde som en dåre, så var resan okej - vi fick lite sovit.
27/1
Framme i Siem Reap och en stund på stan.
Efter att vi anlände 06:20 på morgonen fick vi hjälpa vår tuk-tuk förare att hitta till vårt hotell, Explorers House, eftersom han inte kunde hitta dit med adressen. Vi kunde checka in direkt och sen sov vi några timmar innan vi tog oss ut på stan. Kollade i affärer och på några marknader. Åt middag och gick hem för att sova.
28/1
Lång dag vid Angkor templena.
Vi ställde klocka på 4.30 för att sedan ta cyklarna till Angkor Wat för att se soluppgången. Det var en bra bit att cykla speciellt eftersom cyklarna vi lånade från hotellet var i mycket dåligt skick och obekväma samt att det var kolmörkt utmed största delen av vägen och vi hade inget lyse med oss. Vi kom fram, tog oss in till tempelområdet och inväntade soluppgången som skulle ske 6.32. Men 6.32 kom och gick utan att vi såg minsta skymt av solen, en kvart senare insåg vi att det inte kommer att bli någon soluppgång eftersom det var för molnigt (bilden är från efter frukosten vid 9.30).
Men vi strosade runder, kollade på byggnaderna och förundrades över byggnadskonsten.
Sen när vi skulle gå upp på tredje nivån så blev Emily nekad inträde eftersom hennes shorts var 1 dm för korta. Irriterande men Mia gick in i all fall. Det var fin utsikt på de översta nivån och när Mia kom ner igen så hade Emily varit med om ett annat äventyr.
Efter att Emily blivit nekad inträde satt hon utanför och väntade på Mia och observerade sin omgivning. Hon la märke till en kille som kom ner från tredje nivån med lika långa shorts som hon om inte ännu kortare…
Hon la även märke till en apa som klättrade uppe på taket till tredje nivån, men tänkte inte så mycket mer på det. Tills folk plötsligt började skrika till höger om Emily samt till höger om ingången till Angkor Wats tredje nivå. När Emily vände blicken ditåt såg hon hur det regnade sten och hur folk skrikandes försökte springa bort. Hon såg även hur en man höll sig för pannan och började ta sig igenom folksamlingen till platsen (välmedveten om den evigt närvarande första hjälpen väskan som fanns i ryggsäcken). När Emily kom fram till platsen hade sten slutat regna och folk ropade till vakterna och varandra om en apa som knuffat/rivit ner sten. Mannen var den enda som blev skadad och fick hjälp att stoppa blödningen av en doktor som fanns med i hans sällskap. Emily erbjöd sin väskas innehåll precis som några andra och både vatten och papper räcktes fram.
Men tillskillnad från dem andra försvann Emily inte utan hon stannade kvar pratade med mannen, doktorn och hans familj. När blödningen sedan stoppats la den kvinnliga doktorn om mannens huvud med tryckförbands bandaget (utan tryckdelen). Under tiden konstaterade hon att mannen skulle behöva åtminstone 4 stygn såret var ca 1dm långt och gick snett över pannan. Vakterna/personalen på Angkor Wat hade ringt en ambulans och mannen kunde på egna ben gå till ambulansen (ingen ambulans personal syntes till inne på området). Mannen och hans sällskap tackade Emily för hennes vänlighet, lugn och bad henne tacka sin fästman för bandaget också som kommit till god användning. Stenen som föll ner var en del av taket till tredje nivån hon vägde runt 5-10kg (svårt att avgöra då det bara var smådelarna som blev kvar).
Vad Emily noterade under hela händelsen var hur många personer reagerar väldigt olika, många erbjöd efter ett tag sina förstaförbansväskor men ingen mer än Emily och en till stannade kvar och hade tålamod att vänta tills det behövdes. Många blev väldigt uppskakade och prioriterade saker som att vilja tvätta mannens händer från blod samt gnugga bort bloddropparna som kommit på hans kläder mer än att stoppa blödningen. Vakterna samlade in stenbitarna livrädda att någon skulle ta dem, ringde ambulans samt frågade Emily om det behövdes något antiseptiskt (Emily sa att hon hade det och det var lugnt). Andra människor ville fota mannen och en kvinna ville intervjua honom (men hon blev ganska snabbt bortkörd). Emily noterade också hur den kvinnliga läkarens händer darrade (samt att hon ångrade att hon lämnat sin egen första hjälpen väska kvar på hotellet). Det var väldigt få personer som var lugna och endast Emily som pratade med mannen och hans sällskap och skämtade om vilken historia han sen kunde berätta.
Emily hade nog som flera andra en adrenalin kick i ca 2h efter.
Tips: många gör precis som läkaren och lämnar kvar förstaförbandsväskan på hotellet då den tar plats och är tung. Samt att man förhoppningsvis inte använder den så ofta MEN var är den då när den behövs? Gör som Emily och se förstahjälpen väskans närvaro lika nödvändig att ha med sig som kläderna på kroppen (denna liknelse gäller inte nudister samt för områden där klädkoden är födelsedagsdräkt endast).
Sen gick vi för att äta lite frukost i form av stekta grönsaker med ris. Efter maten cyklade vi vidare till nästa tempel som låg ca 7 km bort. Det var varmt och cyklarna var ännu mer obekväma än tidigare, men vi kom fram och gick in och förundrades ännu en gång. Köpte god frukt och cyklade till nästa tempel som var Ta Phrom, där en av Tomb Rider filmerna har spelats in. Det här tempelkomplexet var spännande eftersom det fanns så mycket övervuxet, träd som slingrade sig över byggnader, rötter som virade sig in mellan stenarna och enorm växtlighet som på sina platser helt hade tagit över stället.
Dock var här massor med folk att trängas med som inte var lika roligt samt restaureringsarbeten som lite förstörde känslan. När vi var klara där närmade det sig eftermiddag och vi cyklade vidare till Angkor Thom, elefant terrassen med mera. Kollade in detta och pratade en stund med en svensk läkare från Holland. Timmen innan solen skulle gå ner cyklade vi till Bayon som är templet som är känt för alla sina skulpturer och ansikten (hur många ansikten kan du hitta i bilden?).
De var vackert och inte så mycket folk när vi var där. Sen cyklade vi hem i mörkret, åt middag med läkaren och sen var vi hemma vid 21.30 för att sova senare.
29/1
Lugn dag i Siem Reap ...eller...?
Vi åt frukost och sen slappade vi på rummet halva dagen för vi var ganska slitna efter gårdagen på obekväma cyklar och lång dag med mycket aktivitet. Sen lånade vi cyklar för att ta oss runt i stan lite lättare, vi beställde buss till Bangkok till på morgonen därpå (9 dollar /person) och begav oss till posten för att se vad det skulle kosta att skicka ett 10 kg paket till Sverige. 58 dollar med båt och det skulle ta 2-4 månader att få hem det. Nej tack, vi bär med oss paket till Bangkok istället. Efter posten cykla vi till en supermarket för att se vad de hade för intressant utbud. Vi åt middag och fikade efter på Blue Pumpkin, stor dessert som var smarrig. Sen handlade vi inför morgondagens resande, begav oss hem för en lugn kväll. När Mia hoppade av sin cykel (inte samma hemska cykel hon hade haft dagen innan), en helt okej silvrig cykel som faktiskt fungerade, så kom en tjej (som jobbade där?) och la sina grejer i den. Troligtvis hade Mia råkat välja den cykeln som tillhörde en i personalen, men de hade inte sagt något när hon valde den. Så Mia hade spenderat dagen på en cykel som egentligen inte var till utlåning utan var privatägd. Något pinsamt men hur ska man veta det om ingen säger något? Men blev det en lugn kväll sen? Ack nej det blev det inte, inte för Emily speciellt.
Emily upptäckte nämligen att en av hennes handgjorda sovenirer blivit stulna och de går tydligen inte att få tag på i Kambodja. Efter mycket prat med först receptionisten och sedan hotell managern ville managern fortfarande inte förstå att den vikarierande städerskan hade stulit från Emily. Förrän receptionisten och tydligen den egentliga städerskan pratat med en manligpersonal och sedan kom tillbaka med bevis på att Emily souvenir blivit stulen…
Då ville managern ge sig ut med Emily bak på sin moppe/motorcykel och leta i affärerna efter något som kunde ersätta det stulna. Det blev ett blankt nej till att åka iväg bak på en moppe/motorcykel med managern kl 22:00 på kvällen. Det blev istället en tuk tuk och en professionell chaufför, men denna souvenir fanns inte att få tag på. Detta insågs efter att managern väckt innehavaren till en affär och sedan asat runt Emily i två andra affärer, så det fick bli en ersättnings souvenir istället… Och Emily var inte nådig. Ursäkta att vi skrivit så kryptiskt men souveniren var en present och ersättarprodukten ska nog också bli det…
Senare kunde Emily och Mia försöka sova…
30/1
Buss till Thailand, Bangkok.
Vi gick upp vid 6 för att hinna packa och äta frukost innan vi skulle bli upphämtade kl 7.30. Då kommer de med notan på cyklarna som skulle kosta 2 dollar/ cykel/ dag. 8 dollar för två sunkiga cyklar varav en ena knappt tog oss hem från Angkor knappt. Priset var väl inte problemet utan att managern hade sagt att det kostade 2 dollar för två cyklar. Vilket vi hade tolkat som 1 dollar/ cykel, men nu menade de att de var 2 dollar per cykel. Det var bara att betala och se arg ut. Resten av dagen spenderades med att åka buss, vänta på att gå ur landet, gå över gränsen till fots (ca 1 km), vänta lääänge på att få en stämpel i passet vid thailändska gränsen, vänta igen på nästa buss, vänta ännu mer på bussen efter den och sen åka buss ytterligare några timmar innan vi var framme i Bangkok vid 20 på kvällen. Hittade boende på K.S.Guesthouse som var helt okej, dock lite dyrare än tänkt, men de hade inga andra lediga rum och vi var trötta.
31/1
Dag 1 i Bangkok, trevliga människor och Golden Mountain.
Vi gick upp för att undersöka möjligheten att skicka paket hem, leta om vi skulle hitta nytt billigare boende och kollade lite på den berömda Khao San road. Vi hittade postkontoret bara en liten bit bort, boende hittade vi inte något billigare vi ville bo i och Khao San road var inte igång än. Tillbaka på rummet vilade vi några timmar och sen begav vi oss ut för att undersöka staden. Vi köpte ett varsitt simkort till mobilen på 7-eleven, så nu går det att nå oss på ett Thailändskt nummer om det skulle vara något, bara att maila om ni vill ha det. Utanför stötte vi på en trevlig Thailändska som förklarade att det var en buddistisk högtid idag och några monument och tuk-tuks skulle vara gratis/billigare denna dag. Så hon skrev upp vilka, hittade en tuk-tuk till oss som var ägd av staten och skulle bara kosta 20 bath/person för hela rundan. Så vi blev skjutsade till 1. det billigare kvarteren, åt middag för 50 bath (ca 12 kr) 2. Turistagentur som berättade vilka resor vi skulle kunna åka till. 3. Golden Mountain med fin utsikt över en oändliga staden Bangkok och med fin atmosfär på toppen.
4. Gyllene stående buddan. Sen åkte vi hem.
1/2
Fortet, stirrande mat och andra goda saker.
På eftermiddagen letade vi upp Bamboo Guest House som Mias mamma bott på när hon var i Bangkok som hon rekommenderade. Det verkade trevligt och var bara halva priset (300 bath) så vi sa att vi skulle komma tillbaka dagen därpå och då skulle de troligen ha ett rum till oss. Sen gick vi till parken som låg väldigt nära, beställde mat och satte oss för att äta. Dock så stirrade Mias mat tillbaka på henne i form av små svarta ögon, så hon kunde inte äta maten. Tydligen så var det minismå räkor i hennes Phad Thai som det inte stod något om när hon beställde. Eftersom Mia inte i vanliga fall äter räkor ens skalade så var detta omöjligt att äta med minismå oskalade räkor som dessutom såg ut som det tittade storögt på henne (om det nu är möjligt med så små ögon) och bad henne att inte bli stoppade i magen på någon. Det vara bara att gå och beställa en ny rätt, samma som Emilys vitlökskyckling då den var god enligt henne och Mia inte vågade chansa igen. 30 bath/rätt (ca 7kr) var okej så Mia blev inte ruinderad av att beställa två rätter. Sen njöt vi av kvällen i parken bredvid ån och strosade sen till Khao San road, åt en massa spännande saker som pannkaka med banan och nutella. Smarrigt!
2/2
JJ-market och storshopping!
Vi checkade ut från K.S.Guesthouse och förflyttade oss till Bamboo. Detta är ett mycket trevligt boende, rent och fräscht, något buttra ägare - men väldigt ordentliga och noga! Vi lämnade våra grejer på rummet för att möta upp med Ryan. Ryan var killen från Nya Zeeland som vi träffade på i Penang på Malaysia och som är här i Bangkok nu också. Så vi hittade honom och hans Polske vän som också skulle med när vi begav oss till en av asiens största marknader, Bangkoks weekend market, även kallad ”JJ”. Vi tog buss nr 3 från nästan utanför K.S.Guesthouse och det kostade oss 8 bath. Det tog sin lilla tid men den ligger en bit från centrum. Väl framme insåg vi varför den är så populär, den har allt och mycket av det. Vi strosade, klämde, kände, åt och började shoppa. Sen stannade Mia till för att titta på något och förhandla om priset och killarna han tappa bort oss. Så Mia och Emily vandrade vidare på egen hand och insåg att shoppa med killar är inte det enklaste utan nu kunde det ta sin tid och shoppa i lugn och ro.
Under dagen hann vi prova frusen banan med choklad och nötöverdrag och ”våffla” med chokladfyllning. Vi köpte en hel del grejer och sen begav vi oss hem i skymningen med buss 524 som går till samma som nr 3 men med ac och några bath dyrare. När vi hoppat av bussen gick vi till Khao San road och åt lite mat, strosade och sen beställde vi smoothies och satt och kollade på folk och tog det lugnt. Khao San har mycket att erbjuda även om det inte är lika mycket som JJ-market. Du kan köpa dig ett nytt körkort här, med behörighet för att köra alla fordon om du behöver det. Eller varför inte en läkarlicens? Vill du hellre vara lärare eller ha intyg på att du läst på ett fint universitet som Oxford så kan de fixa det också. Någon sa att de kände någon som hade köpt ett kort som visade att de var journalister så de kunde komma in bakom scen på konserter också, och det kan ju vara roligt att ha om du vill träffa kändisarna off stage. Du kan också köpa dig en grön laser, ny bikini, kläder, knivar, konst, smycken, skräddarsydd kostym eller bröllopsklänning, solglasögon eller något helt annat som du inte ens viste att du inte var i behov av. Kan Bangkok vara möjligheternas shoppingstad?
3/2
JJ-market igen och ännu mer shopping!
Vi tog oss ännu en dag till marknaden och var framme redan vid 11. Shoppade, åt, shoppade lite till, kollade på grejer och köpte lite mer souvenirer. Det går verkligen att hitta det mesta mellan himmel och jord på denna enorma marknad. Vi har vandrat där i två hela dagar och säkert inte sett mer än max hälften men troligen inte mer än en fjärdedel. Den här dagen såg vi tillexempel en tjej som precis hade köpt en liten babyekorre som hon hade med sig i buren i parken där hon satte sig med den. Jätte liten och söt med tillhörande koppel, bur, bärbar liten väska den kunde åka med i och andra tillbehör. Kanske inte det optimala sättet för en ekorre att leva, men den var sannerligen söt. Vi träffade också på en snubbe i en affär som hade sin tama ekorre med i butiken som vi fick hälsa på. Ur söt!
Det går också att hitta en krokodilväska om du behöver en ny sådan. Lite plastfrukt till fruktskålen i köket, eller varför inte nya underkläder eller en ny handväska? Eller en ny katt eller hundvalp som behöver ett nytt hem? Prydnadsgrejer, solglasögon, begagnade skor eller nya kvalitetsdojor, skämt-tröjor, färsk frukt eller konst av alla de olika slag i stora målningar. Kopierade CD skivor, filmer eller de senaste serierna till billiga priser. Och lite här och var kan du hitta krymplingar eller barn som ”ställts ut” som attraktioner som du kan lämna en slant till eller någon som spelar ett instrument som du kan ge till. Lite över 18 begav vi oss hemåt, trötta och med fulla kassar.
När vi promenerade hemåt så hittade vi en supermarket som vi gick inom och hittade äntligen de efterlängtade ”Hello Panda” kexen som är Mias favoriter än så länge, som vi letat efter sedan vi lämnade Kambodja. Dessa söta pandakex är fyllda med choklad, krispiga och med söta individuella mönster på varje kex. Mönstren föreställer en panda som utför någon sportaktivitet som: kajakpaddling, fotboll, inlinesåkning, gymnastik, bågskytte, vollyboll, golf med mera. Vi brukar äta dem med frasen ”Idag ska jag… spela basket” när vi drar en panda som spelar basket.
4/2
Tvätt och ”ta-det-lugnt-dag”
Sov länge och åt sen frukost i parken, stekta grönsaker med nudlar och en fruktslush till.
Sen ägnade vi de varmaste timmarna åt att tvätta tre maskiner tvätt, Mia skrev blogginlägg och Emily läste sin nya bok som handlar om hur det skulle vara att leva jämsides med vampyrer i samhället. Framåt kvällen gick vi en sväng på Khao San road och sen blev det hem och försöka sova i värmen.
5/2
Slappe dag i parken och strosande på Khao San
Idag har det varit en väldigt lugn dag, vi har suttit i parken och tagit det lugnt, skrivit brev hem. Ätit god mat i parken och sen framåt kvällningen tog vi oss in till Khao San, strosade där, tittade på grejer och drack smoothies på samma ställe som i lördags. Enda negativa var att snubben som serverade den här gången verkade vara bitter på livet, han verkade mest undra vad vi gjorde där och förstörde hans lugna kväll. Kanske var därför han till och med skrev upp dricksen på notan så vi fick betala extra för servicen (som vi inte hade behövt göra förra gången vi var där). Sen shoppade Mia en fin kniv på vägen tillbaka och Mia och Emily delade på en Roti med banan och nutella som var mycket smaskig.
Vi har också en ”granne” här som är i största laget. Han bor i kanalen som vi går över när vi går mot Khao San. Svårt att visa på bilden hur biffig han är, men se på flaskorna som ligger till höger i bild och försök föreställ er. Det var smått chockartat när vi såg honom första dagen. Det är en varanödla som nog inte är långt under 2 m lång och säkert 50cm bred över magen, där ligger han och gassar i solen vissa dagar. Hoppas att han inte äter upp för många av kvarterets katter. Råttorna och fisken kan vara okej. …också vill vi inte möta honom i en gränd en mörk kväll… de kan springa ganska fort har jag hört…
Hoppas det är bra med alla er där hemma. Nu har vi inte så mycket kvar av vår resa, om tre och en halv vecka kommer vi hem! Det börjar bli overkligt att vi snart är hemma i kalla Sverige igen. Kram till er alla!
