M&E-asienresa.blogg.se

Jämställdheten:

Jämställhetsen vi har i förhållande till Indien är också värd att ta upp. Föds en flicka så är det mannen i familjen som ska sörja för henne till dess att hon blir gift. En kvinna i Indien tidigt blir bortgift med en man (en 14-tjej som vi hörde om som nyligen blivit bortgift), mannen har i regel valet att välja om han vill gifta sig med kvinnan/flickan eller ej medans kvinnan inte har den rätten utan får berätta för sina föräldrar hur hon känner men det är dem som har det slutgiltiga avgörandet. Mannen/fadern måste dessutom ge en stor hemgift till mannen (eller om det var mannens familj) och bekosta hela bröllopet, det enda mannen behöver bekosta är en mindre middag innan bröllopet (liknande förlovningsmiddag?). När kvinnan sedan är bortgift är det makens tur att ta över försörjningen av kvinnan. Kvinnan skall i regel stanna i hemmet som hemma fru, ta hand om hushållet och barnen och göra sysslor som hör hemmet till.

 

Kvinnan kör inte bil eftersom hon inte ”klarar av det” för det är för hektiskt i trafiken, hon får inte vara med på begravningarna vid Gangers för hon är för ”svag” och gråter på begravningen och det är inte bra (någon hävdade att det beror på att om man gråter vid Gangers så kommer man inte till himmelen/nirvana), hon jobbar inte eftersom hon ska sköta hemmet och mannen ska försörja familjen.

 

Det är det här vi har fått berättat för oss av en Indisk man som också hävdade att ungefär 95 % av alla bröllop är ”uppgjorda”. Vi frågade honom om varför inga kvinnor körde bilar, arbetade eller liknande. Till svar fick vi ett skratt och en min som sa: det var den konstigaste fråga jag hört på länge, vem frågar något sådant?, sen sa han att det är indiskt kultur det är så det är.

 

Troligtvis ser det annorlunda ut i de högre ”klasserna” eller ”kasten” om de nu fortfarande används, vi har fått lite spridda berättelser om det. Vissa hävdade att kastsystemet inte finns längre eller används, andra sa att det inte går att gifta sig med någon från ett lägre kast för då blir den från det högre kastet ”degraderad”. Troligtvis är det lite annorlunda bland de som har mer pengar och lever i staden där finns det något fler kvinnor som jobbar (ex inom militären, i någon butik på flygplatsen, eller inom polisen) och troligtvis är det fler som har valet att gifta sig av kärlek och inte av tvång, tradition och kultur.

 

Efter fyra veckor i Indien har vi inte sett indiska kvinnor i butiker (flygplatsen undantaget), vi har sett en del kvinnor inom militären/polisen då det har varit nödvändigt vid exempelvis kroppsvisitering av kvinnor. Vi endast sett ett fåtal kvinnor köra bil, de går att räkna på en hand, och vi har sett mååånga bilar! Däremot moped finns det en del kvinnor som kör. Vi har inte haft eller sett en enda kvinna som guide eller som jobbar i butik att sälja kläder eller smycken (trotts att det är kvinnor kläder och smycken som säljs!!) utan alla har varit manliga! Det hade varit väldigt uppskattat att någon gång ibland möta lite kvinnor som vi kunde pratat med, frågat om råd med kläder och så vidare.

 

Indien ska ju också vara känd för sina ”visa män”, gurus eller heliga män, var är kvinnorna? Kan inte en kvinna vara upplyst, guru eller helig?

 

På området jämnställdhet har Indien långt kvar att gå.

 

// Mia

Del 1. REN LUFT!!! Det är fruktansvärt med luft som är oren, jag har aldrig insett hur frisk luften faktiskt är hemma. Hur jag kan gå ut i skogen en sommar eller höstdag, när regnet har fallit och känna lukten av jord och friskheten den medför. Här luktar det hela tiden (vad jag har märkt än så länge) bara mer eller mindre äckligt, hemskt och nästan så jag går runt med en konstant känsla av illamående. Den kan antingen bero på det faktum att folket här verkar slänga det de håller i på marken, eller var det nu står, och inte över huvud taget verkar reflektera över vart det tar vägen. Om det hamnar på vägen, i rännstenen, på soptippen eller om de själv eller någon annan kommer att elda upp det framåt kvällen (eller när det nu är på dygnet). För det luktar som någon eldar sopor här! Det luktar fasansfull och mer eller mindre farligt och cancerframkallande.. Lukten sipprar in överallt och varken på tågresan eller här på rummet kommer vi ifrån lukten. Sen luktar ju också själva soporna i sig inte trevligt precis. Och i och med att de slänger allt möjligt där det står så luktar det ju klart också där efter, speciellt där sopbergen hopar sig (se tidigare bilder). Sen är det ju också det där med avgaser... I städer som har kring 18 miljoner invånare så blir det klart en del fordon, massor med fordon som lämnar ifrån sig en massa illaluktande och miljöfarliga ångor. Bilden nedan kan svagt beskriva hur avgaser blandat med de som de eldar (gud vet vad?!) ser ut i staden. Rickshaws de små gul-gröna "mopparna" Njut av er rena friska luft där hemma! Kramar från Mia