M&E-asienresa.blogg.se

28/11-2012

Resan till Rhishikes

Vi började med att stiga upp tidigt för att hinna äta frukost innan vi skulle åka med tåget vidare norrut i Indien.

Frukosten var god som vanligt (på detta hotell) men till vår förvåning så knackade en okänd man på dörren en kvart innan utsatt tid. För att berätta att vi var tvungna att ge oss av så fort vi kunde, för vi skulle åka med en rickshaw. Detta var dock relativt svårtolkat då denna man talade väldigt lite och dålig engelska. Som tur var vi nästan klara och kunde bege oss ganska snart, checka ut och trycka ner det sista i väskan, samt höra en ursäkt från den ena unge killen som stod i receptionen. Om att bilen som egentligen skulle köra oss till järnvägstationen tyvärr inte kunde köra oss, då denna inte kom fram på grund av festivalen. När vi kommer ut från hotellet ser vi vår rickshaw.. Det är en cykel rickshaw!  Denna var ganska liten och en mycket gammal skraltig gubbe var vår chaufför. Ungefär en av oss kunde sitta i rickshawn med bagage och sitta relativt bekvämt, men vi var ju två och hade båda mycket och tungt bagage…

Men vi klämde ihop oss och med ett ben och halva bagaget hängandes utanför begav vi oss iväg. Vilken färd, är vad man minst kan säga. Vi tyckte väldigt synd om den gamle mannen som skulle köra oss. Med tanke på att mannen som knackade på vår dörr var han som skulle knuffa på, vilket blev vid start, varje liten uppförsbacke och vid varje fartgupp. Färden gick dock ändå väldigt sakta och båda männen stånkade och puffade, det skulle gått lika fort för oss att gå. På vägen blev vi utstirrade och folk tyckte nog mäkta synd om den gamle mannen som plågades av dessa tillsynes snåla och oförståndiga västerlänningar. Så väl framme på stationen begav vi oss mot spåret med påknuffaren som vi såg hade ett ben som var 2dm! kortare än det andra benet. Halvvägs till spåret började han tjata om att hans service var över.  Vilket direkt kan översättas med ge mig min dricks nu!

På tåget hittade vi våra platser och vi kunde vila stora delar av resan då tåget var ganska tomt tills på eftermiddagen. Det som dock var ganska otrevligt under hela resans gång var den medelålders man som satt i ”kupén” bredvid vår. Då denna gick fram och tillbaka och stannade upp längre stunder för att inte bara stirra utan bål glo på oss, särskilt på Emily.  Resan flöt förbi genom att stirra ut genom fönstret på det allt grönare landskapet, lyssna på ljudböcker, sova, äta samt att ge den obehagliga mannen onda ögat (vilket inte hjälpte mycket).

Framåt kvällen fick vi sällskap av en rar liten familj, vilka vi bjöd på det söta godiset från Agra. Dessa delade sedan sitt kvällsmål med oss, chapati, potatis och ärtor i krydda, inlagd gurka indisk style och bröd med någon fyllning. Sedan blev vi även bjudna på fudge kaka, som mannens mamma hade gjort, vilket var det populära sötsaken från deras hemtrakter. De gjordes tydligen bara på mjölk och socker som man hettade upp tillsammans. Detta tyckte vi var väldigt generöst av dem och vi hade inte kunnat avböja utan att vara mycket ohyfsade. Då att dela sitt bröd med andra på detta sättet är en indisk tradition som är mycket artigt och vänskapsbyggande. Maten var ganska god, men kakan var enligt Mia hemsk, smakade bara komjölk av lantlig kvalité blandat med socker.
Enligt Emily var kakorna så söta att hennes tandtroll kommer att fortsätta dyrka och avguda deras existens under många generationers gång, och sägner och sagor kommer att skapas om de indiska kakorna. 

Under natten vandrade den otäcke mannen fram och tillbaka med uppehåll för att kunna stå och stirra på de unga kvinnorna (oss), när han trodde att de sov. Vad den otäcke mannen inte visste var att han själv blev iakttagen av Emily. Inte mycket sömn den natten..

29/11-2012

Framme i Rishekes

Väl framme i Hariduar inväntade vi morgonsolens första strålar på perrongen, det var mycket kallt så om ni ska resa hit någon gång under den kalla perioden bör ni ha med er kläder som ni har på hösten där hemma. När solens första strålar värmde våra frusna kinder begav vi oss av mot busscentralen som visade sig ligga några hundra meter bort. Allt där står på Hindi och ingen av busschaufförerna pratar engelska så det är bara att gå runt och fråga ”Rishekesh”. Eller lyssna efter biljettförsäljaren som ställer sig utanför bussen och ropar ut slutdestinationen.

Väl framme i centrala Rishikech letade vi upp en rickshaw som skulle ta oss till hotellet och prutade ner priset till 100rs vilket tydligen skulle vara mini mi priset för de 7km som skulle vara upp till vårt hotell. Efter att föraren frågat runt x antal gånger, åkte vi upp till rätt område där vårt hotell skulle ligga. Dock blev vi avsläppta på fel ställe och en gammal man irrade runt med oss i minst 10min. Då denna tittade på visitkortet på vårt hotell och förde oss till alla hotell i området som liknade hotellet på bilden…

Han vandrade i förväg och rakt förbi vårt hotell upptäckte vi när vi lyckligtvis stannade till och läste på en stor skylt. Där vi svängde in medan den gamla mannen en bra bit framför oss nu glatt spatserade vidare med ryggen mott oss.

Vi checkade in på vårt luftiga hotellrum på hotell Nigah tourist travel. Vi fick lära oss att med luftigt hotellrum så menas det att vinden blåser obehindrat tvärs igenom rummet genom den stora springan i balkongdörren (som inte gick att stänga helt) och det stora hålet till luftkonditioneringen bredvid dörren in till korridoren. Som hade en vägg vid ena kortsidan och den andra kortsidan var öppen för väder elementens härjningar. Hotellrummet kostade 500rs (ca 60kr) per natt och hade ingen tv men det fanns en toalett i indisk stil.   

Vi promenerade bort till ett Anand Parckach ashram vi hittat på nätet som verkade bra detta visade sig dock vara fullt så vi begav oss ett internet café för att leta vidare. Då strömmen gick på det första cafét begav vi oss till nästa. Där träffade vi en mycket vänlig tysk dam som hette Marina som tipsade oss om några bra ashrams som var seriösa och inte bara kommersiella. Därefter gick vi till ett café Tattv som Marina också rekomenderade. Där fick vi oss ett riktigt skrovmål, vi blev dessutom inte utstirrade då detta är ett av de vanligaste ställena turisterna går till. Kanske för att cafét har mycket god mat indisk, kinesisk och italiensk till bra priser och de har wifire som kunderna får använda sig av.

Sen begav vi oss ner för kullen och över hängbron som byggdes 1939 (se bild längre ner) till Parmati Niketan Ashram där vi bokade rum för de två följande nätterna, som dagen efter blev 4dagar.Boendet kostar 600rs per natt och inkluderar yoga, meditation, frukost, lunch, middag m.m. (ca 70kr för två personer).

På vägen tillbaka till hotellet köpte Mia ett par byxor. På vägen så började det regna vårt första regn här i Indien (vilket ska vara ett tecken på att det snöar i bergen). Regnet fortsatte från och till under natten det gjorde även strömavbrotten under kvällen medan vi tittade på en film. Även det indiska bröllopet som hölls nedanför vår balkong med en live orkester fortsatte under natten och plockades på nytt upp sedan under morgonen.

30/11-2012

Rishekesh flytten till Parmatli Niketan Ashram

Vi checkade ut från hotellet och begav oss sedan till cafét där vi åt en stor, billig och mycket god frukost.

 

Därefter fortsatte vi ner till ashramet där vi checkade in och fick reda på att maxpriset ner till Rishikesh centrum från hängbron är 5rs. Och om chaufförerna försöker ta mer betalt änså ska man hota med att ringa polisen. Vi blev därefter visade till vårt rum, som var litet men prydligt och något blåsigt och svalt. Då all fönstren inte kunde stängas helt men den västerländska toaletten fanns inne i det relativt lilla badrummet med vackra gula dubbeldörrar.

Efter installationen spatserade vi runt lite i staden.

 

Vi upptäckte att priserna inte tycktes vara speciellt annordnade för västerlänningar, på de flesta ställena. Emily köpte ett par byxor och senare också en skjorta för totalt 350rs (ca 40kr och 50öre). Ganska överkomligt pris tycker vi. Vi promenerade bort till sand stranden och på vägen gav vi en ko en brödskiva.

I trapporna som ledde ner till stranden fanns det en ung liten tös som försökte sälja ett blomster ljus till (som man tänder och sätter ut på Ganges). Vi ville dock inte köpa ljuset men hon hängde ihärdigt efter oss. Så vi beslutade för att ge henne ett äpple därefter frågade hon om hon kunde få det andra också samt brödet vi hade med oss (som vi tänkt mata diverse djur med då det var vår överblivna matsäck från tåget). Flickan blev väldigt nöjd och gick för att sälja ljuset till några andra turister som hon sedan följde efter.

Vi återvände senare till ashramet där vi intog våran kvällsvard, därefter gick vi och köpte bröd som vi matade två vildhundar med. Detta då det inte finns något mer proteinrikt att köpa och ge dem, tro oss vi har kollat. Det enda undantaget till kött är de höns man kan köpa där de hugger av huvudet på plats och styckar hönan framför dig. Men hundarna blev glada, därefter gick vi på meditationsstunden och återvände därefter till rummet där vi la oss för att sova.

1/12-2012

Ashramet

Vi steg idag upp tidigt för att vara med på morgon yogan som börjar 06:00 på morgonen, följt av en timmes meditation 07:30. Denna undvek Emily dock och valde att meditera på egen hand. Frukosten serverades därefter 08:30 och bestod av chaité och en gröt med ärtor, tomater och lite andra grönsaker iblandat som var rikligt pepprat. En något annorlunda frukost än vad vi är vana vid hemma.
Mia tyckte inte att det var gott. Emily tyckte att det är fantastiskt hur många av de äldre damerna och herrarna kan sitta ner i skräddarställning på golvet och äta sin frukost. 

Nu ska vi snart bege oss för att hitta en andra frukost av vårt egna val och tycke samt för att posta detta på bloggen.

Vi måste bara tillägga att det är en helt annan upplevelse att bo här i R staden än vad det har varit att bo på de övriga ställena. Vi trivs mycket bra och blir inte fullt så utstirrade, men vi får fortfarande vara med på foton.. Det är dessutom väldigt vackert här och vi har inte många meter till Ganges och på vår andra sida har vi början till det majestätiska Himalaya.