M&E-asienresa.blogg.se

6/2

Posta jätte paket, införskaffande av tågbiljett och solnedgång i parken

Vi inledde dagen som de flesta andra dagar i Bangkok med att gå till parken och äta frukost. Sen gick vi hem igen för att hämta de grejer vi bestämt oss för att skicka hem och det var inte lite grejer det… Dels var det de paketet som vi packade redan i Kambodja (som vi vägde på posten och det vägde 11.6 kg) men hade bestämt oss för att skicka först när vi kom till Bangkok. Dels var det grejerna som vi på något konstigt sätt lyckades få med oss hem från weekendmarknaden (hur det gick till vet vi inte) några dagar tidigare. Vi kånkade till posten med alla grejer i kassar och i lådan, beräknade vilken låda vi skulle behöva och beställde fram den största de hade. Packade upp den lådan vi hade och bara flyttade över till den stora, sen packade vi omsorgsfullt ner de senast inköpta sakerna. Sen till det spännande – väga lådan! 20 kg. 20 kg! Vi har lyckats köpa på oss saker som väger lika mycket som maxvikten på 1 bagage. Emily lite mer än Mia. I denna process insåg vi flera saker. 1. Vi är ruskigt bra på att packa, första lådan vi hade packat (innehållet omslutet av en stor svart plastsäck) var det bara att lyfta över, innehållet behöll formen av lådan trots frånvaron av ytterlådan. 2. Vi är inte så bra på att vara ”riktiga” backpackers, eftersom vi tydligen köper för mycket saker, souvenirer och kläder. 3. Vi är fortfarande lite förundrade över hur vi har fått plats med mycket av detta i vårt bagage fram tills nu.

Packetet kom dock iväg till ett högt pris (ca 3100 bath) mot Sverige via landvägen och ska vara framme om mellan 2-3 månader, vi hoppas dock starkt på att det ska ta kortare tid då vi har våra skräddarsydda vinterjacker i paketet.

Med betydligt lättare steg gick vi vidare för att ta reda på vad en tågbiljett kostar från Bangkok till Chang Mai. På vägen så hittar Mia en fin svart kjol som hon inte kan säga nej till och ännu något mer är inhandlat för att fylla utrymmet i bagaget som precis blivit tillgängligt. Vi var inne och frågade på en turistbyrå om priset på tågbiljet men tyckte det verkade dyrt och bestämde oss därför att åka till tågsationen för att kolla priserna på egen hand. Detta gjorde vi då vi har hört och läst att många byråer tar ut extra avgifter i bokningsavgift och ville undvika detta samt att undersöka var vi skulle åka ifrån när det väl var dags. Vi tog buss 53 nästan utanför K.S.Guesthouse, betalade 7 bath för åkturen och var framme ca 30 minuter senare. Undvek att bli lurade av ett bolag som låg på andra våningen som ville ha 2300 bath för två bussbiljetter till Chang Mai och köpte sen sittplatser på tåget dagtid i andra klass med ac för 641 bath/person, resan skulle ta 12 h och avgå 8.30 den 8/2. Mia blev också intervjuad av en grupp thailändska yngre skolungdomar som på engelskan hade fått i uppgift att intervjua utländska personer på tågstationen.

Vi tog bussen hem och gick igenom parken, såg en grupp människor som gympade där medan solen gick ner i bakgrunden. Sen gick vi och åt lite kvällsmat vid Khao San och sen återvände vi hem igen.

7/2

Promenad i närområdet, båttur på floden och cooking klass med Tuk

Efter frukosten i parken så begav vi oss ut på en promenad för att kolla lite mer på närområdet. Vi gick ner och kollade på den stora parken som ligger utanför nationalteatern, ett enormt grönområde med träd som omgärdar det. Sen gick vi ner en sväng till det stora wat som ligger i ena änden på parken, vi gick inte in då vi hade en tid att passa bara någon timme senare, samt att vi inte hade rätt kläder för att gå in (för att gå in ska man bära långbyxor, skor med täckta tår samt skyla axlarna). Så vi vandrade bort mot floden och bestämde oss för att ta flodbåten tillbaka, detta ska vara som att ta bussen men på vattnet istället. Så vi inväntade båten, hoppade på och löste biljett på samma sätt som på bussen; konduktören går runt och tar betalt och vi får vår biljett. På bara en liten stund så var vi hemma i vår park och satt där en stund innan vi gick tillbaka till Bamboo.

Klockan 16 så mötte vi upp med Tuk, en syster till ägarna av Bamboo Guest House som håller i matlagningskurser där, som skulle visa oss hur Emily skulle göra Penang curry och Mia hur man gör Thailändska vårrullar.

Det var ”privatlektion” så det var bara Mia och Emily som var med. När vi kom ner så var allting framplockat så det var bara att sätta igång och börja förbereda alla ingredienser. I 2.5 timmar så kämpade Mia och Emily med sina rätter; skar grönsaker och kryddor, mortlade ingredienser, mätte upp hur mycket av vad, blandade, rörde, kokade, vek/rullade rispapper till vårrullar och friterade. Klockan 18.45 satt båda vid bordet, hungriga och huvudet fullt med ny kunskap och smakade på sina rätter.

Mia tyckte båda rätterna var mycket goda och mättande, sådana kommer hon att laga flera gånger när hon kommer hem. Emily gillade också båda rätterna och ser frammemot att laga dem hemma, men med lite fusk hjälp från en matberedare bl.a. Enda problemet kommer väl vara att hitta alla ingredienser hemma, men det går säker att lösa bara vi vet var vi ska leta. Vi åt så vi nästan sprack och sen begav vi oss upp på rummet för att packa inför morgondagen.

8/2

Tågresa till Chang Mai

Vi steg upp klockan 6, checkade ut lite mer än en halvtimme senare och gick för att leta upp bussen som skulle ta oss till tågstationen. När vi lämnar gästhuset så står det en rosa taxi utanför dörren och Mia frågar sig om någon har beställt taxi till oss utan att vi sagt något? Men det är en kvinna som stiger ur men vi frågar vad han vill ha för att köra oss till tågstationen och bestämmer oss för att ta taxin istället för att stressa och oroa oss med bussen. Framme så hittar vi lite saker att ta med oss på tågresan så vi inte ska gå hungriga. Stiger på tåget och vi rullar iväg.

Snart kommer matvagnen och serverar alla lite förmiddagsfika, sen kommer lunchen några timmar senare, och vid fyra så kommer eftermiddagsfikan. Precis som på flyget så fick vi mat serverade till vår plats, inkluderat i priset. Förväntar man sig inte något alls var detta väldigt lyxigt. Inte i något annat land har vi varit med om detta och blev därför väldigt förvånade.

Under resan blir det mest fikande och ätande, lyssnande på ljudbok, läsande i guideboken över Thailand och sen skrivande på blogginlägg. Väl framme och 1.5 timmar senare tog vi ett färdmedel till hotellet Rux Thai och sov inom några timmar.

9/2

Heldag i Chang Mai, walking street och shoppande igen…

Vi började dagen kl 9 med att ge oss ut för att leta upp nytt boende eftersom det vi hade bokat till den föregående natten var för dyrt för vår budget. Vi tyckte inte heller att det var värt pengarna med oren toalett, icke fungerande ac (den endast väsnades ofantligt i tävling med fläkten i taket), Mias säng som var helt sned så hon hade nästan ramlat av sängen under natten och att det luktade konstigt inne på rummet; som i ett kylskåp. Vi hittade ett hotell nästan precis bredvid som vi direkt gillade, men vi tyckte det var lite dyrt då de endast hade ac rum tillgängliga så vi letade vidare i lite mer än en timme till. Vi var säkert inne på 10 olika ställen men bestämde oss till slut för att ta det första vi hittade ändå och då visade det sig att de hade fått ett billigare rum tillgängligt för 380 bath/natt. Så vi tog våra grejer från det första hotellet, gick 10 meter till vårt nya hotell, åt frukost/lunch och sen vilade vi lite på rummet innan vi begav oss till China Town. Det är det kinesiska nyåret den 10:e februari det här året och därmed var det en del firande i China Town med olika sorters (konstig) mat att köpa samt en massa grejer så klart. Vi hittade dessutom en enorm tygaffär med alla sorters tyger som någon kan föreställa sig som vi tittade i, klämde, kände och önskade att vi kunde ta med oss hem stora delar av sortimentet. Vi drogs till de kilometerlånga tygerna som flugor till socker och travade runt inne bland gångarna och även upp på övervåningen (ja affären bestod av två våningar smockade med tyg).

Efter besöket i Chinatown tog vi vårade lånade cyklar som var av betydligt bättre kvalitet än de i Kambodja och begav oss hem till hotellet. Efter ett pit stop rullade vi iväg på cyklarna igen och siktet inställt på Saturday weekendmarket. En marknad som hålls under helgen och där de tar och stänger ner en hel gata som kantas med hundratals stånd och medföljande försäljare.

På marknaden fanns kläder, juicer, godis, nyckelringar, skor, klockor, hantverk av alla de slag samt snacks och mat av diverse härstamning. Och ni som känner Emily och Mia tillräckligt väl vet ju att vi måste pröva det som vi blir nyfikna på ^ ^. Så vi provade potatissnurror, mini våfflor på pinne, flera sorters juice/slush, roti pannkakor, kakor, grillspett mm. Emily betalde för att få ett poträtt målat av sig och konstnären var väldigt duktig (han visste att man ska försköna bilden av modellen lite grann i alla fall ;)). Emily fick också ett samtal på sitt kontantkorts nummer som gladde henne väldigt mycket…

Till hotellet återvände Mia och Emily inte förrän klockan precis slog tolv, de var något oroliga att deras cyklar skulle återta sin original form, så det såg till att de kom hem precis i tid. ;).

10/2

Lugn dag samt Sunday weekend market.

Vi steg upp sent och åt en sen frukost. Sedan tog vi det lugnt, skrev blogginlägg, lyssnade på ljudbok och Emily lät sin mage lugna sig (efter allt som hade ätits och provsmakats under gårdagen var det förståligt). Och när klockan blev halv fem begav de sig mot helgmarknadens söndagsdel. Där vi köpte juice, popcorn, kyckling spett, vitlöksbröd, läsk, mat m.m.

Utbudet liknade det som hade funnits under gårdagen men platsen låg någon gata bort mot gårdagen och flera av stånden stod inne på de olika Watens områden. Och det var proppat med folk så du kunde inte se stånden en meter bort ibland. Det fanns dessutom fler stånd utsatta denna kvällen än vad som fanns förgående kväll. Mitt under Emily och Mias första juice köp ombads alla att ställa sig upp, vara tysta och lyssna då nationalsången spelades ur högtalarna längs gatan. Inte en enda mixer gick och ingen vara blev såld utan allt stannade upp och alla stod stilla lyssnade. Några sekunder efter att de sista tonerna klingat ut var kommersen i fullgång igen.

Det blev inte en jätte lång rundvandring då Emilys mage visade sitt ogillande sen gårdagens förlustande på diverse främmande snacks. Så vid niotiden var Emily och Mia återigen på hotellet och tog det lugnt, socialiserade, skrev blogginlägg, skypade m.m.   

Främmande godis under sängen

När Mia och Emily återvände till Bamboo en kväll mötes de av scen som ingen vill möta. De två unga spjuvrarna Crazy och Zebra hade funnit en kapsel med grönt innehåll under en av sängarna. Och just när de gick in i rummet var de båda maskotarna mitt uppe i en livlig diskussion om vem som skulle äta kapseln (detta för att se vad det var som fanns i kapseln och hur det smakade för enligt dem fanns det ju bara ett sätt att ta reda på det…). Deras diskussion stannade upp när de blev tagna på bar gärning och fick ett abrupt slut. 

19/1-2013

Resan till Sihanoukville, Monkey republic och Bed bugs.

Efter frukosten steg vi på bussen som skulle föras oss till vår nästa destination Sihanoukville. Väl framme tog vi tuk-tuk till backpackerområdet och hittade till slut Monkey Republic som är populärt bland många yngre backpackers. Vi åt lite mat och gick sen en lång runda på stranden och såg hur den såg ut. Stranden var proppfull med solstolar, parasoller, försäljare av alla de slag och de som masserade eller plockade håren från en med tråd. Vattnet var lite halvgrummligt och det var proppat med folk. På kvällen var vi trötta och låg och stirrade in i väggen när vi insåg att det var små kryp på väggen som kröp runder. Vi konstaterade att det var bedbugs och var de bodde, kontaktade receptionen och de sa att de inte hade fler rum så vi fick antingen bo kvar i samma rum (aldrig i livet! - tänkte vi) eller byta boende. Så kl 22 på kvällen letade vi upp ett annat boende, det fick bli ett dorm på Sakal Guesthouse då det mesta andra var upptaget. Packade in våra grejer och sen sov vi i sovsalen vi delade med ca 20 andra personer.

20/1-2013

Lugn dag och stranden

En lugn dag då vi tog det lugnt första halvan av dagen det då var väldigt varmt ca 35 grader. Senare tog vi oss till stranden och låg under några parasoll där några timmar och bara slappade. Sen såg vi solen gå ner i havet.

Efter det åt middag och tog oss tillbaka till boendet.

21/1-2013

Stranddag, hundsällskap och koreansk potatisbehandling

Vi gick upp i relativit god tid och tog en tuk-tuk till den fina stranden som låg en liten bit bort Sokha beach. När vi anlände till stranden så fick vi sällskap av en brun kortbent hund som sen var vårt sällskap resten av stranddagen.

Han la sig där vi valde ut att vi skulle ligga, på de fina solstolarna i skuggan av palmerna. Efter att han hade försökt dricka havsvatten så fixade Emily fram kranvatten för hunden att dricka. Han var väldigt tacksam och drack så det nästan spruta ur öronen på honom.

Han la sig tillrätta under Emilys solstol och låg där sen fridfullt. Resten av dagen låg vi där i skuggan av palmerna och lästa och tog det lugnt, badade i det kristallklara ljumna vattnet och bara njöt av att vara på semester.

Vi hann också bli bortkörda från solstolarna eftersom de tillhörde resorten och annars skulle vi betala 10 dollar per person om vi vill ligga kvar, men vi tog några stolar istället som verkade vara okej. Problemet var bara att han som körde bort oss trodde att det var vår hund och bad oss gå därifrån med honom. Men långt om länge förstod han att hanhunden inte var våran och vill ha säkerhetsvaken till att ta bort hunden, men de kom aldrig. Vi beställde drinkar där men de var jätte dyra så vill ni inte bli halvt ruinerade så avstå från det om ni ska ligga där. När Mia var helt röd på sina ställen så bestämde vi oss för att åka hem och då följde hunden med oss. Han var nästan på väg in i tuk-tuken och sprang sen efter oss en bit för han ville följa med oss hem. Vi kände oss smått skyldiga att lämna kvar honom när han såg så ledsen ut, men det är svårt att ta hem en hund från stranden och ha han boendes på dormet, skulle nog inte vara uppskattat.

Hemma igen så pratade vi med en koreansk tjej som sa att potatis skurna i tunna skivor ska vara bra för solbränd hud, så hon fixade det och Mia blev potatisad. Sen gick vi ut och åt med koreanskan och en tjej till från samma land.

22/1-2013

Bedbugs och byte av boende igen!

På morgonkvisten så hittade vi en tjock bedbug som kom krypandes över Mias väska som vi fångade in i en vattenflaska.

Med det i bevis så gick vi ner till receptionen och klagade. Den sura kvinnan (som vi varit i kontakt med flera gånger innan och verkar som om allt har gått fel i hennes liv med tanke på hur otrevlig hon alltid är) påstod att hon aldrig hört talas om bedbugs och skulle ringa sin chef och fråga vad det var. Vi försökte ändå förklara vad det var och hur de levde och frodades och att de var svåra att bli av med. Efter att ha ätit frukost kom vi tillbaka och för att göra en lång historia kort. De var mycket otrevliga, berättade att det minsann inte var något problem med bedbugs i Kambodja för alla hade de i sina hem och det var inget konstigt med det. Hon fick det nästa att låta som det var vår fel och att de minsann inte tänkte göra något åt problemet. Vi fick ingen ersättning utan det vara bara att betala räkningen, ta våra grejer och bege oss iväg. Arga och irriterade och samtidigt oroliga för att vi nu bär med oss packning med antingen bedbugsen i sig eller en massa ägg till dem. Det är ju inte lätt att bli av med dessa odjur! Antingen lämna det infekterade i frysen (-20 grader) i 2-3 dagar (anticimex rekommendationer) eller tvätta grejerna i över 60 grader. Annars överlever de dj*larn! Det är bara att hålla tummarna att vi slipper dem. I försiktighetsåtgärd ska vi därför när vi kommer hem frysa allt eller tvätta det varmt. Jippi. Or not…

Så en rekommendation till alla som ska till Sihanoukville – bo inte på Sakal Guesthouse! Och bo inte över huvudtaget på de billigaste ställena, välj här hellre något som kostar några dollar extra, det kan vara värt de kronorna för att slippa få med sig ohyra hem.

Vi gick neråt gatan, hittade ett boende som nästan ligger på stranden med en mycket trevlig receptionist. Vi väljer att bo där då det verkar okej, väntar sen på att få checka in och tar det sen lugnt under eftermiddagen. Sen går vi till vårt favoritställe för att handla (Golden star mart) snacks och sen går vi för att kolla på bio. Bion här funkar inte riktigt som hemma, här får du din egen salong i ett eget rum med ac. Du väljer vilken film du vill se utifrån ett x-antal tusen kopierade filmer som står på några hyllor och sen blir placerad i din salong med ditt egna biosystem. Hel okej upplevelse förutom att den första filmen vi valde, The Hobbit, klarade Mia inte av att se då hon irriterade sig på kvalitén så vi fick välja en annan film som blev ParaNorman istället som var bra.

23/1-2013

Central market, plockning och allergianfall nr 2

Dagen började vi med att gå en morgonpromenad på stranden och sen gick vi till Central market som ligger mer i centrum. Vi tyckte inte de hade så mycket att erbjud där mer än tråkiga kläder, fisk och annat som luktar liknande samt frukt och grönt. Så vi köpte med oss lite mangosteen frukt med oss hem. Sen gick vi till stranden för att äta middag på Purple som är ett familjeföretag som är svensk/kambodjanskt. Vi beställde en ”After burner” burgare med pommes, majo och chilli i. Den var rätt god tyckte vi. Innan vi fick maten severad så kom en kvinna och vill ”noppa/tråda” våra ben och Emily nappade på erbjudandet efter lite övertalning. Det var ingen trevlig upplevelse som var ganska smärtsam. Dum som Mia är fick hon sen för sig att noppa armhålorna. Gör inte det. Det gör för hemskt ont och i förhållande till den smärtan så är det väldigt enkelt att raka dem istället. Vi gick hem och Mia hade lite ont i magen så hon vilade en stund och Emily läste. Sen började det klia förskräckligt i/på händer och fötter för Mia och sen fick hon också rödflammiga nässelutslag utslag som började sprida sig på den tunna huden på kroppen. Verkade vara ännu en allergisk reaktion så Emily letade fram sina starka allergitabletter och inom en timme kände Mia sig bättre igen. Vad allergin berodde på är fortfarande okänt.

Så ett tips till alla som inte har några allergier och ska utomlands – ta med allergitabletter ändå, har man otur så kan man, som Mia, råka ut för sin första (och andra) allergiska reaktion utomlands och det kan vara lång väg till bra läkarvård som kan hjälpa en. Bra läkarvård kan finnas 12 h bort med bil (Bangkok) i värsta fall som vid det här tillfället. Det är inte att rekommendera om det skulle vara så att allergin sätter sig på luftrören eller svalget, då är det betydligt mycket lättare att i säkerhetsåtgärd ha med sig mediciner som skulle kunna rädda livet på dig.

24/1-2013

Lugn dag och återhämtning med bio framåt slutet.

Mia var helt färdig den här dagen så vi tog det väldigt lugnt. Sov länge, Emily skrev på bloggen och Mia sov en massa. Vi bestämmer oss för att se en film framåt kvällen på bio igen. Det blev den här gången ´Eternal Sunshine of the spotless mind´ och vi festade till det så vi tog leverans av pizza till salongen. Bio: 4 dollar, pizza: 4 dollar = helt okej pris.

Sen hade vi självfallet snacks med oss från Golden star Mart också. När vi kom ut och skulle betala så insåg Emily att hennes 10 dollars sedel saknades och insåg att hon tidigare hade råkat ge den istället för en endollars sedel tidigare och gick tillbaka för att höra om det gick att få tillbaka de nio dollar hon skulle fått tillbaka. Trevliga och hjälpsam personal gjorde att hon fick tillbaka sina pengar. Det finns bra människor här också.

25/1-2013

Låda, Sokha beach och biljettköp till Siem Reap

Den här dagen tillbringade vi med att hitta en lagom stor låda för att kunna skicka hem lite souvenirer som vi samlat på oss de senaste tre länderna. Vi hittade en som vi packade allt i, även om allt inte gick ner och tejpade igen. Sen åkte vi till den fina stranden igen och låg där några timmar, njöt, badade bland de höga vågorna, läste och slumrade. Sen köpte vi nattbuss biljetter till Siem Reap till dagen därpå.

26/1

Packa, bio och nattbuss till Siem Reap

Vi tog en morgonpromenad, åt frukost, packade vi våra väskor, checkade ut och sen begav vi oss ännu en gång till Golden star Mart för att handla en sista gång (genomsnittsbesök/dag av Mia och Emily under vistelsen i Sihanoukville: 2-3 ggr), köpte snacks och bestämde oss för att det var för varmt för att orka göra något så vi gick för att se en film under de varmaste timmarna. Cloud Atlas såg vi som var 3 h lång. Sen åt vi middag innan vi gick för att invänta skjutsen som skulle ta oss till nattbussen. Efter en timmes väntande så kom en fin bil och körde oss till bussen. Det var inte den trevligaste men inte heller den hemskaste bussresa vi varit med om. Förutom att Emilys säte saknade kudde, att draperiet för Mias fönster saknades, att vägen var så ojämn så när bussen körde i hålorna så svävade vi en kort stund ca 1 dm ovanför sätet tills tyngdskraften kom ifatt oss, för att sätena var så dåligt konstruerade fick vi fick ligga ihopkrupna vid fotänden och vända sida ofta för att ena sidan på kroppen inte skulle somna samt att busschauffören körde som en dåre, så var resan okej - vi fick lite sovit.

27/1

Framme i Siem Reap och en stund på stan.

Efter att vi anlände 06:20 på morgonen fick vi hjälpa vår tuk-tuk förare att hitta till vårt hotell, Explorers House, eftersom han inte kunde hitta dit med adressen. Vi kunde checka in direkt och sen sov vi några timmar innan vi tog oss ut på stan. Kollade i affärer och på några marknader. Åt middag och gick hem för att sova.

28/1

Lång dag vid Angkor templena.

Vi ställde klocka på 4.30 för att sedan ta cyklarna till Angkor Wat för att se soluppgången. Det var en bra bit att cykla speciellt eftersom cyklarna vi lånade från hotellet var i mycket dåligt skick och obekväma samt att det var kolmörkt utmed största delen av vägen och vi hade inget lyse med oss. Vi kom fram, tog oss in till tempelområdet och inväntade soluppgången som skulle ske 6.32. Men 6.32 kom och gick utan att vi såg minsta skymt av solen, en kvart senare insåg vi att det inte kommer att bli någon soluppgång eftersom det var för molnigt (bilden är från efter frukosten vid 9.30).

Men vi strosade runder, kollade på byggnaderna och förundrades över byggnadskonsten.

Sen när vi skulle gå upp på tredje nivån så blev Emily nekad inträde eftersom hennes shorts var 1 dm för korta. Irriterande men Mia gick in i all fall. Det var fin utsikt på de översta nivån och när Mia kom ner igen så hade Emily varit med om ett annat äventyr.

Efter att Emily blivit nekad inträde satt hon utanför och väntade på Mia och observerade sin omgivning. Hon la märke till en kille som kom ner från tredje nivån med lika långa shorts som hon om inte ännu kortare…
Hon la även märke till en apa som klättrade uppe på taket till tredje nivån, men tänkte inte så mycket mer på det. Tills folk plötsligt började skrika till höger om Emily samt till höger om ingången till Angkor Wats tredje nivå. När Emily vände blicken ditåt såg hon hur det regnade sten och hur folk skrikandes försökte springa bort. Hon såg även hur en man höll sig för pannan och började ta sig igenom folksamlingen till platsen (välmedveten om den evigt närvarande första hjälpen väskan som fanns i ryggsäcken). När Emily kom fram till platsen hade sten slutat regna och folk ropade till vakterna och varandra om en apa som knuffat/rivit ner sten. Mannen var den enda som blev skadad och fick hjälp att stoppa blödningen av en doktor som fanns med i hans sällskap. Emily erbjöd sin väskas innehåll precis som några andra och både vatten och papper räcktes fram.

Men tillskillnad från dem andra försvann Emily inte utan hon stannade kvar pratade med mannen, doktorn och hans familj. När blödningen sedan stoppats la den kvinnliga doktorn om mannens huvud med tryckförbands bandaget (utan tryckdelen). Under tiden konstaterade hon att mannen skulle behöva åtminstone 4 stygn såret var ca 1dm långt och gick snett över pannan. Vakterna/personalen på Angkor Wat hade ringt en ambulans och mannen kunde på egna ben gå till ambulansen (ingen ambulans personal syntes till inne på området). Mannen och hans sällskap tackade Emily för hennes vänlighet, lugn och bad henne tacka sin fästman för bandaget också som kommit till god användning. Stenen som föll ner var en del av taket till tredje nivån hon vägde runt 5-10kg (svårt att avgöra då det bara var smådelarna som blev kvar).

 
Vad Emily noterade under hela händelsen var hur många personer reagerar väldigt olika, många erbjöd efter ett tag sina förstaförbansväskor men ingen mer än Emily och en till stannade kvar och hade tålamod att vänta tills det behövdes. Många blev väldigt uppskakade och prioriterade saker som att vilja tvätta mannens händer från blod samt gnugga bort bloddropparna som kommit på hans kläder mer än att stoppa blödningen. Vakterna samlade in stenbitarna livrädda att någon skulle ta dem, ringde ambulans samt frågade Emily om det behövdes något antiseptiskt (Emily sa att hon hade det och det var lugnt). Andra människor ville fota mannen och en kvinna ville intervjua honom (men hon blev ganska snabbt bortkörd). Emily noterade också hur den kvinnliga läkarens händer darrade (samt att hon ångrade att hon lämnat sin egen första hjälpen väska kvar på hotellet). Det var väldigt få personer som var lugna och endast Emily som pratade med mannen och hans sällskap och skämtade om vilken historia han sen kunde berätta.
Emily hade nog som flera andra en adrenalin kick i ca 2h efter.  

Tips: många gör precis som läkaren och lämnar kvar förstaförbandsväskan på hotellet då den tar plats och är tung. Samt att man förhoppningsvis inte använder den så ofta MEN var är den då när den behövs? Gör som Emily och se förstahjälpen väskans närvaro lika nödvändig att ha med sig som kläderna på kroppen (denna liknelse gäller inte nudister samt för områden där klädkoden är födelsedagsdräkt endast). 

Sen gick vi för att äta lite frukost i form av stekta grönsaker med ris. Efter maten cyklade vi vidare till nästa tempel som låg ca 7 km bort. Det var varmt och cyklarna var ännu mer obekväma än tidigare, men vi kom fram och gick in och förundrades ännu en gång. Köpte god frukt och cyklade till nästa tempel som var Ta Phrom, där en av Tomb Rider filmerna har spelats in. Det här tempelkomplexet var spännande eftersom det fanns så mycket övervuxet, träd som slingrade sig över byggnader, rötter som virade sig in mellan stenarna och enorm växtlighet som på sina platser helt hade tagit över stället.

Dock var här massor med folk att trängas med som inte var lika roligt samt restaureringsarbeten som lite förstörde känslan. När vi var klara där närmade det sig eftermiddag och vi cyklade vidare till Angkor Thom, elefant terrassen med mera. Kollade in detta och pratade en stund med en svensk läkare från Holland. Timmen innan solen skulle gå ner cyklade vi till Bayon som är templet som är känt för alla sina skulpturer och ansikten (hur många ansikten kan du hitta i bilden?).

De var vackert och inte så mycket folk när vi var där. Sen cyklade vi hem i mörkret, åt middag med läkaren och sen var vi hemma vid 21.30 för att sova senare.

29/1

Lugn dag i Siem Reap ...eller...?

Vi åt frukost och sen slappade vi på rummet halva dagen för vi var ganska slitna efter gårdagen på obekväma cyklar och lång dag med mycket aktivitet. Sen lånade vi cyklar för att ta oss runt i stan lite lättare, vi beställde buss till Bangkok till på morgonen därpå (9 dollar /person) och begav oss till posten för att se vad det skulle kosta att skicka ett 10 kg paket till Sverige. 58 dollar med båt och det skulle ta 2-4 månader att få hem det. Nej tack, vi bär med oss paket till Bangkok istället. Efter posten cykla vi till en supermarket för att se vad de hade för intressant utbud. Vi åt middag och fikade efter på Blue Pumpkin, stor dessert som var smarrig. Sen handlade vi inför morgondagens resande, begav oss hem för en lugn kväll. När Mia hoppade av sin cykel (inte samma hemska cykel hon hade haft dagen innan), en helt okej silvrig cykel som faktiskt fungerade, så kom en tjej (som jobbade där?) och la sina grejer i den. Troligtvis hade Mia råkat välja den cykeln som tillhörde en i personalen, men de hade inte sagt något när hon valde den. Så Mia hade spenderat dagen på en cykel som egentligen inte var till utlåning utan var privatägd. Något pinsamt men hur ska man veta det om ingen säger något? Men blev det en lugn kväll sen? Ack nej det blev det inte, inte för Emily speciellt.

Emily upptäckte nämligen att en av hennes handgjorda sovenirer blivit stulna och de går tydligen inte att få tag på i Kambodja. Efter mycket prat med först receptionisten och sedan hotell managern ville managern fortfarande inte förstå att den vikarierande städerskan hade stulit från Emily. Förrän receptionisten och tydligen den egentliga städerskan pratat med en manligpersonal och sedan kom tillbaka med bevis på att Emily souvenir blivit stulen…
Då ville managern ge sig ut med Emily bak på sin moppe/motorcykel och leta i affärerna efter något som kunde ersätta det stulna. Det blev ett blankt nej till att åka iväg bak på en moppe/motorcykel med managern kl 22:00 på kvällen. Det blev istället en tuk tuk och en professionell chaufför, men denna souvenir fanns inte att få tag på. Detta insågs efter att managern väckt innehavaren till en affär och sedan asat runt Emily i två andra affärer, så det fick bli en ersättnings souvenir istället… Och Emily var inte nådig. Ursäkta att vi skrivit så kryptiskt men souveniren var en present och ersättarprodukten ska nog också bli det…

Senare kunde Emily och Mia försöka sova…

30/1

Buss till Thailand, Bangkok.

Vi gick upp vid 6 för att hinna packa och äta frukost innan vi skulle bli upphämtade kl 7.30. Då kommer de med notan på cyklarna som skulle kosta 2 dollar/ cykel/ dag. 8 dollar för två sunkiga cyklar varav en ena knappt tog oss hem från Angkor knappt. Priset var väl inte problemet utan att managern hade sagt att det kostade 2 dollar för två cyklar. Vilket vi hade tolkat som 1 dollar/ cykel, men nu menade de att de var 2 dollar per cykel. Det var bara att betala och se arg ut. Resten av dagen spenderades med att åka buss, vänta på att gå ur landet, gå över gränsen till fots (ca 1 km), vänta lääänge på att få en stämpel i passet vid thailändska gränsen, vänta igen på nästa buss, vänta ännu mer på bussen efter den och sen åka buss ytterligare några timmar innan vi var framme i Bangkok vid 20 på kvällen. Hittade boende på K.S.Guesthouse som var helt okej, dock lite dyrare än tänkt, men de hade inga andra lediga rum och vi var trötta.

31/1

Dag 1 i Bangkok, trevliga människor och Golden Mountain.

Vi gick upp för att undersöka möjligheten att skicka paket hem, leta om vi skulle hitta nytt billigare boende och kollade lite på den berömda Khao San road. Vi hittade postkontoret bara en liten bit bort, boende hittade vi inte något billigare vi ville bo i och Khao San road var inte igång än. Tillbaka på rummet vilade vi några timmar och sen begav vi oss ut för att undersöka staden. Vi köpte ett varsitt simkort till mobilen på 7-eleven, så nu går det att nå oss på ett Thailändskt nummer om det skulle vara något, bara att maila om ni vill ha det. Utanför stötte vi på en trevlig Thailändska som förklarade att det var en buddistisk högtid idag och några monument och tuk-tuks skulle vara gratis/billigare denna dag. Så hon skrev upp vilka, hittade en tuk-tuk till oss som var ägd av staten och skulle bara kosta 20 bath/person för hela rundan. Så vi blev skjutsade till 1. det billigare kvarteren, åt middag för 50 bath (ca 12 kr) 2. Turistagentur som berättade vilka resor vi skulle kunna åka till. 3. Golden Mountain med fin utsikt över en oändliga staden Bangkok och med fin atmosfär på toppen.

4. Gyllene stående buddan. Sen åkte vi hem.

1/2

Fortet, stirrande mat och andra goda saker.

På eftermiddagen letade vi upp Bamboo Guest House som Mias mamma bott på när hon var i Bangkok som hon rekommenderade. Det verkade trevligt och var bara halva priset (300 bath) så vi sa att vi skulle komma tillbaka dagen därpå och då skulle de troligen ha ett rum till oss. Sen gick vi till parken som låg väldigt nära, beställde mat och satte oss för att äta. Dock så stirrade Mias mat tillbaka på henne i form av små svarta ögon, så hon kunde inte äta maten. Tydligen så var det minismå räkor i hennes Phad Thai som det inte stod något om när hon beställde. Eftersom Mia inte i vanliga fall äter räkor ens skalade så var detta omöjligt att äta med minismå oskalade räkor som dessutom såg ut som det tittade storögt på henne (om det nu är möjligt med så små ögon) och bad henne att inte bli stoppade i magen på någon. Det vara bara att gå och beställa en ny rätt, samma som Emilys vitlökskyckling då den var god enligt henne och Mia inte vågade chansa igen. 30 bath/rätt (ca 7kr) var okej så Mia blev inte ruinderad av att beställa två rätter. Sen njöt vi av kvällen i parken bredvid ån och strosade sen till Khao San road, åt en massa spännande saker som pannkaka med banan och nutella. Smarrigt!

2/2

JJ-market och storshopping!

Vi checkade ut från K.S.Guesthouse och förflyttade oss till Bamboo. Detta är ett mycket trevligt boende, rent och fräscht, något buttra ägare - men väldigt ordentliga och noga! Vi lämnade våra grejer på rummet för att möta upp med Ryan. Ryan var killen från Nya Zeeland som vi träffade på i Penang på Malaysia och som är här i Bangkok nu också. Så vi hittade honom och hans Polske vän som också skulle med när vi begav oss till en av asiens största marknader, Bangkoks weekend market, även kallad ”JJ”. Vi tog buss nr 3 från nästan utanför K.S.Guesthouse och det kostade oss 8 bath. Det tog sin lilla tid men den ligger en bit från centrum. Väl framme insåg vi varför den är så populär, den har allt och mycket av det. Vi strosade, klämde, kände, åt och började shoppa. Sen stannade Mia till för att titta på något och förhandla om priset och killarna han tappa bort oss. Så Mia och Emily vandrade vidare på egen hand och insåg att shoppa med killar är inte det enklaste utan nu kunde det ta sin tid och shoppa i lugn och ro.

Under dagen hann vi prova frusen banan med choklad och nötöverdrag och ”våffla” med chokladfyllning. Vi köpte en hel del grejer och sen begav vi oss hem i skymningen med buss 524 som går till samma som nr 3 men med ac och några bath dyrare. När vi hoppat av bussen gick vi till Khao San road och åt lite mat, strosade och sen beställde vi smoothies och satt och kollade på folk och tog det lugnt. Khao San har mycket att erbjuda även om det inte är lika mycket som JJ-market. Du kan köpa dig ett nytt körkort här, med behörighet för att köra alla fordon om du behöver det. Eller varför inte en läkarlicens? Vill du hellre vara lärare eller ha intyg på att du läst på ett fint universitet som Oxford så kan de fixa det också. Någon sa att de kände någon som hade köpt ett kort som visade att de var journalister så de kunde komma in bakom scen på konserter också, och det kan ju vara roligt att ha om du vill träffa kändisarna off stage. Du kan också köpa dig en grön laser, ny bikini, kläder, knivar, konst, smycken, skräddarsydd kostym eller bröllopsklänning, solglasögon eller något helt annat som du inte ens viste att du inte var i behov av. Kan Bangkok vara möjligheternas shoppingstad?

3/2

JJ-market igen och ännu mer shopping!

Vi tog oss ännu en dag till marknaden och var framme redan vid 11. Shoppade, åt, shoppade lite till, kollade på grejer och köpte lite mer souvenirer. Det går verkligen att hitta det mesta mellan himmel och jord på denna enorma marknad. Vi har vandrat där i två hela dagar och säkert inte sett mer än max hälften men troligen inte mer än en fjärdedel. Den här dagen såg vi tillexempel en tjej som precis hade köpt en liten babyekorre som hon hade med sig i buren i parken där hon satte sig med den. Jätte liten och söt med tillhörande koppel, bur, bärbar liten väska den kunde åka med i och andra tillbehör. Kanske inte det optimala sättet för en ekorre att leva, men den var sannerligen söt. Vi träffade också på en snubbe i en affär som hade sin tama ekorre med i butiken som vi fick hälsa på. Ur söt!

Det går också att hitta en krokodilväska om du behöver en ny sådan. Lite plastfrukt till fruktskålen i köket, eller varför inte nya underkläder eller en ny handväska? Eller en ny katt eller hundvalp som behöver ett nytt hem? Prydnadsgrejer, solglasögon, begagnade skor eller nya kvalitetsdojor, skämt-tröjor, färsk frukt eller konst av alla de olika slag i stora målningar. Kopierade CD skivor, filmer eller de senaste serierna till billiga priser. Och lite här och var kan du hitta krymplingar eller barn som ”ställts ut” som attraktioner som du kan lämna en slant till eller någon som spelar ett instrument som du kan ge till. Lite över 18 begav vi oss hemåt, trötta och med fulla kassar.

När vi promenerade hemåt så hittade vi en supermarket som vi gick inom och hittade äntligen de efterlängtade ”Hello Panda” kexen som är Mias favoriter än så länge, som vi letat efter sedan vi lämnade Kambodja. Dessa söta pandakex är fyllda med choklad, krispiga och med söta individuella mönster på varje kex. Mönstren föreställer en panda som utför någon sportaktivitet som: kajakpaddling, fotboll, inlinesåkning, gymnastik, bågskytte, vollyboll, golf med mera. Vi brukar äta dem med frasen ”Idag ska jag… spela basket” när vi drar en panda som spelar basket.

4/2

Tvätt och ”ta-det-lugnt-dag”

Sov länge och åt sen frukost i parken, stekta grönsaker med nudlar och en fruktslush till.

Sen ägnade vi de varmaste timmarna åt att tvätta tre maskiner tvätt, Mia skrev blogginlägg och Emily läste sin nya bok som handlar om hur det skulle vara att leva jämsides med vampyrer i samhället. Framåt kvällen gick vi en sväng på Khao San road och sen blev det hem och försöka sova i värmen.

5/2

Slappe dag i parken och strosande på Khao San

Idag har det varit en väldigt lugn dag, vi har suttit i parken och tagit det lugnt, skrivit brev hem. Ätit god mat i parken och sen framåt kvällningen tog vi oss in till Khao San, strosade där, tittade på grejer och drack smoothies på samma ställe som i lördags. Enda negativa var att snubben som serverade den här gången verkade vara bitter på livet, han verkade mest undra vad vi gjorde där och förstörde hans lugna kväll. Kanske var därför han till och med skrev upp dricksen på notan så vi fick betala extra för servicen (som vi inte hade behövt göra förra gången vi var där). Sen shoppade Mia en fin kniv på vägen tillbaka och Mia och Emily delade på en Roti med banan och nutella som var mycket smaskig.

Vi har också en ”granne” här som är i största laget. Han bor i kanalen som vi går över när vi går mot Khao San. Svårt att visa på bilden hur biffig han är, men se på flaskorna som ligger till höger i bild och försök föreställ er. Det var smått chockartat när vi såg honom första dagen. Det är en varanödla som nog inte är långt under 2 m lång och säkert 50cm bred över magen, där ligger han och gassar i solen vissa dagar. Hoppas att han inte äter upp för många av kvarterets katter. Råttorna och fisken kan vara okej. …också vill vi inte möta honom i en gränd en mörk kväll… de kan springa ganska fort har jag hört…

Hoppas det är bra med alla er där hemma. Nu har vi inte så mycket kvar av vår resa, om tre och en halv vecka kommer vi hem! Det börjar bli overkligt att vi snart är hemma i kalla Sverige igen. Kram till er alla!

31/12 fortsättning:

Nyårsafton åkte vi och kollade på tvillingtornen som finns i Kuala Lumpor, de var vackra men vi åkte inte upp i dem för att kolla.

Sen gick vi vidare och kollade på KL tower men åkte inte upp i det heller då vi tyckte det räckte att kolla på det från marken. Efter det gick vi tillbaka till Chinatown och åt middag, shoppade lite och köpte snacks inför kvällen. Vi vilade ett tag för vi kände oss trötta och hängiga så vilket också ledde till att vi bestämde oss för att titta på fyrverkerierna bara precis utanför dörren till guesthouset eftersom det var ett stort öppet utrymme som vi tyckte skulle ge bra utsikt. När väl tolvslaget kom så satt vi utanför och tittade och väntade. Klockan blev några minuter över tolv och det hade fortfarande inte hänt något. Sen kom det från ett håll (som vi såg) en bit bort fyrverkerier. Det fanns också fyrverkerier på några andra platser i stan, men de såg vi inte direkt. De varade i 5-7 minuter och sen var det inte mer på hela natten…

Hoppas ni där hemma hade ett bra nyår och att ni har några bra lärdomar att ta med till detta året.

1/1 -13

Nationalmuseet, Lakegarden och förberedelser inför Vietnam.

Vid frukosten fick vi höra var några andra gäster från guesthouset hade varit vid tolvslaget och vad de varit med om. Två hade sett både väskryckningar och någon ett slagsmål så vi var ganska glada att vi hade hållt oss runt guesthouset. Efter frukosten så förberedde vi inför resan till Vietnam, kollade ännu en gång upp visum frågan och kom fram till att vi chansar med att åka utan. Personer från Skandinavien behöver inte visum till Vietnam under förutsättning att de stannar mindre än 15 dagar i landet och har en utresebiljett från landet under dessa 15 dagarna att visa upp om de frågar på flygplatsen. Dock hade vi inte någon utresebiljett eftersom vi tänkte ta bussen till Kambodja så vi bestämde oss för att chansa i alla fall då vi läst på internet att det var många som hade klarat sig med att säga att de ska åka buss till Kambodja eller vis upp hemresebiljetten, även om det är senare och från ett annat land.

När vi var klara med undersökningarna så tog vi tåget/metron till KL-central, köpte bussbiljett till flygplatsen och sedan gick vi till Nationalmuseet. Det var inte mycket i inträde och det var väldigt intressant utställning. De hade allt från skapelsetiden och framåt med fokus på Malaysia och öarna omkring. Sen när vi hade gått färdigt där så gick vi vidare till Lake garden som även är en del av den botaniska trädgården. Där var väldigt vackert med träd och buskar, sjön i mitten med en fontän och massa gångar som fick genom parken.

Det var mycket folk i parken som motionerade på något sätt, antingen som joggade eller powerwalkade. Det konstiga tyckte Mia var att så gott som alla som var i parken motionerade på något sätt men där var väldigt få som bara var där för rekreation och njuta av det gröna och naturen. Motion får i det här avseendet en dubbelverkande effekt; både träning och naturupplevelse som båda ger goda effekter på hälsan. Sen gick vi hemåt efter att ha ätit en glass och tittat på sköldpaddorna och fiskarna i sjön (Emily rekommenderar er att ta med myggkrämen om ni ska gå hit hon fick nämligen ca 15myggbett när vi var där).

2/1 -13

Sista dagen i Malaysia – Hobbit-meal, planetarium och polismuseet

Dagen började som vanligt med vitt bröd, som vi rostade, smör och sylt. Sen bestämde vi oss för att prova på den lokala tvättomaten. Dagen var riktigt varm när vi gick för att fylla en tvättmaskin med tvätt och den tog en halvtimme för att bli klar. Ytterligare en halvtimme senare var allt torrt och färdigt och vi begav oss tillbaka till boendet igen för att sen åka vidare i värmen till KL central för att prova ett Hobbit-meal. Burgerking serverer tydligen ett meal som de ha döpt efter det nya filmsläppet och vi kunde klart inte låta bli att prova.

Maten var god (så god som den nu kan vara på ett snabbmatsställe) och eftersom vi tog ett ”large meal” så fick vi ett anteckningsblock med en figur från filmen på framtida. Lyckan var gjord! Mia tog en med Gollum och Emily med Gandalf. Sen när vi var mätta gick vi vidare i hettan till planetariet där det istället var jättekallt inne. Men mycket spännande att läsa och prova på, allt från hur solsystemet är uppbyggt,

hur det fungerar till hur det går till att skjuta upp en astronaut och vi fick prova livet som en sådan.

Sen gick vi vidare till plismuseet som också var ett fint och välgjort museum. Polismuseet innehöll polisplakat från världen över och berättade om den Malasiska poliskårens långa historia, det var dock inte tillåtet att fota inne på museet men det gick bra att fota utanför (vilket Crazy Eye gillade). Båda dessa var det inget inträde till vilket klart var extra uppskattat av oss. Vi besökte också ett mini Stonehenge innan vi gick hem, beställde taxi och packade för att sova vid 22.

3/1 -13

Flyg till Vietnam, miljoner, mini dejavu av Indien och vattendockteater

Dagen började innan den förra knappt hade slutat, det vill säga kl 1.30 på natten. Kl 2.10 var vi framme vid centralen, snart var bussen full och vi blev körda mot flygplatsen. Sen kom eldprovet om vi skulle få komma med planet till Vietnam utan visum och utresebiljett, efter en lång väntan i kön så visade det sig att det inte hade varit något att oroa sig över. Först så frågade hon som satt bakom disken efter vårt visum, när vi sa att vi inte behöver det så frågade hon efter ett speciellt intyg på att vi fick komma in i landet ändå. Men vi sa att vi inte behöver det heller, så hon frågade sin kollega som frågade var vi kom ifrån, när svaret var ”Sverige” så sa hon bara med ett leende att det inte behövs för oss. Så vi visade bara upp vår hemresebiljett som är två månader senare och sen var det bara att checka in bagaget och gå vidare. Sen köpte vi macka för frukost och inväntade flyget.

På planet så sov vi mest och sen var vi framme lokal tid vid nio tiden, åt en hemsk burgare och tog ut pengar. Plötsligt var vi miljonärer! Vi tog ut 2 miljoner Dong (vilket motsvarar ca 640 sek) och kände oss ganska rika. Sen frågade vi i turistinformationen om hotell, boende och transport. Vilket skämt! Deras ”turistinformation” är egentligen olika agenturer som försöker sälja för deras egen sak. Vi frågade vad boende skulle kosta och hur vi skulle lättast ta oss in till staden. Men det var ju svårt att hitta billiga boenden för det var högsäsong och alla billiga var fulla och taxi var bästa sättet för det var mycket snabbare än bussen och bättre. Men de kunde hjälpa oss med det och ordna allt åt oss. Vi trodde inte på mycket av det utan letade upp wi-fi på flygplatsen bokade ett väldigt billigt boende på fint ställe och gick sen för att leta upp bussen. Taxi skulle kosta ca 300.000 för att ta oss till stan, minibuss 40.000 och sen när vi till slut efter många om och men hittade rätt buss som gick till Hanoi (efter bland annat gått längs med motorvägen ca 10 minuter) så betalade vi 6.000 dong in till stan. Men andra ord lönar det sig att vara skeptisk och inte tro på allt du hör. Bytade buss och hoppade av för att sen till slut komma till rätt hotell. Det är inte så svårt att ta sig runt gåendes i Hanoi eftersom alla vägar är utmärkta så med en karta så hittar du ganska lätt. Ett problem är dock att mopederna (som de tydligen är dödligt förtjusta i här i Vietnam) parkerar de överallt, på gatan, på trottoarerna och precis utanför butikerna…

Och de kan verkligen konsten med att paketera och frakta allt mellan himmel och jord på de där färdmedlen. Allt från grisar, hundar, fiskar, stora plakat (1.5x3m), gåsar, stora paket och säckar. Frågan är vad de inte kan frakta på en moppe?

Hotellet var tvåstjärnigt (lyxigt för oss som är vana vid annat) hotellrummen lyxiga med vackra möbler och badkar i vårt egna badrum. Vi vilade en stund på rummet och gick sen en sväng i staden. Lyckades hitta till närmsta sjön där de också visade vattendockteater som Vietnam tydligen ska vara känt för. Så fyra minuter senare satt vi i salongen och tittade på teater som var vackert och enastående.

Sen gick vi hem för att vi var helt färdiga efter en hård och lång dag. Emily slocknade i ett nafs och Mia kollade boende för framtida destinationer.

Vietnam är lite likt Indien på sina sätt. Trafiken är galen men massa tutande och ska du gå över vägen är det lite ”blunda och gå”. Människorna gör så gott de kan för att lura dig på så mycket pengar som möjligt eftersom du är turist. Men det är också något att lära sig, tur att vi har varit i Indien innan och fått massor av skinn på näsan sedan den vistelsen. Ska ni hit någon gång så var skeptiska, ifrågasätt och pruta om ni kan!

4/1 -13

Fantastisk frukostbuffé, vila och shoppingvaruhus.

Vi gick ner till frukosten ganska sent och viste inte riktigt vad det skulle vara för frukost, kanske den vanliga” vitt bröd och sylt”? Men ack nej. Vilken frukostbuffé! Med allt från stekta nudlar, stekt ris, färsk frukt, olika flingor, rostbröd med olika pålägg, omelett på beställning, kaffe, te och grönsaker.

Åt tills vi höll på att spricka. Sen var vi på rummet länge, vilade och tog det lugnt eftersom vi fortfarande var helt slut sedan gårdagen. Vi gick sen ut en runda och bara gick runder, insåg ännu en gång att de verkligen gillar sina moppar och tutandet, och av en händelse så kom vi till den tre våningar höga marknaden. De sålde dock mest kläder och skor som vi inte var så intresserade av men hittade istället ett sett med pinnar inklusive låda och hållare som vi slog till på. Vi bokade också en tur på Halong Bay som Mia har längtat efter sedan vi åkte hemifrån som skulle avgå dagen därpå.

5/1 – 13

Mias födelsedag och kryssning i Halong Bay

Dagen började kl 6 för att hinna allt innan de skulle hämta oss för kryssningen. Vi åt en fantastisk frukostbuffé, med ännu större utbud än dagen innan, som en bra start på Mias dag. Sen inväntade vi minibussen som var ca 30 minuter sen, som skulle ta oss till båten. Det var den minsta minibuss som vi trycktes in i där Emily fick sitta ihopkrupen i ett minisäte i fyra timmar. Väl framme (hade ett 20 minuters stopp på vägen) så kom vi på båten och skulle få vår lunch, hungriga som vi alla var. Vi tror att alla var smått chockade när de bar fram tre små tallrikar av var med: pommes, fisk, jordnötter, stekt kål, bläckfisk wook, tofu och ris som vi 16 personer skulle dela på. Ingen blev nog särskilt mätt, alla ville ha mer och alla tallrikar var helrensade när vi hade gått från bordet. Här hade väl besättningen två tankar att ställa sig: antingen ”oj vad vi är bra på att laga mat – de rensade tallrikarna” eller ”oj de rensade tallrikarna, kanske det inte var tillräckligt med mat till alla dessa människor?”. Troligtvis reflekterade de inte alls för middagen 6h senare var i precis samma stuk.

Omgivningen var i alla fall fantastisk, vi gick i en stalaktitgrotta, som de visserligen hade turist anpassats, men var väldigt vacker ändå.

Sen fick vi paddla kajak i en flytande fiskeby och kring den. Paddlade genom en passage och ut i ett öppet utrymme som var enastående vackert.

Efter kajakpaddlingen så kryssade vi omkring bland öarna och kastade ankare nära en liten hamn och inväntade middagen. Vi pratade med killarna från Turkiet som var med på båten och förberedde en strategi inför middagen så att vi skulle få äta oss mätta så inte de glupska israeliterna skulle ta det mesta av maten igen. En söt gammal dam kom också roendes till båten och sålde allt från toapapper, ägg, chips, öl, starksprit, läsk och godis. Vi slog till på lite cola och chips, lite för att vara snälla men också för att vi misstänkte att middagen inte skulle bli så stor den heller.

När middagen var över så försökte någon ur besättningen krydda upp stämningen genom att sätta igång en dvd med musik, gangnam style med så gott som nakna kvinnor som åmade sig till musiken och någon halvnaken man var också med på ett hörn. Den var inte uppskattad av gästerna så killen ur besättningen försökte med karaoke också, men det var ingen som var sugen på det heller. Så Emily föreslog för oss som satt kvar att spela Uno, det var ett uppskattat förslag så det blev två timmars Unospelande om en påse med räkchips (som Emily lagt som insatts). Vi var nio stycken som spelade, Mia och Emily, två killar från Turkiet, ett par från Belgien, en kille från Japan, en kille från Argentina och en tjej från Holland. Först till fem vunna ronder skulle ta hem spelet, vilket Emily gjorde och delade sedan påsen mellan alla spelare. Mia vann inte en enda runda eftersom reglerna var några hon inte alls var vana vid. Sen blev det att dra sig till hytten för att sova. Dock blev det inte mycket sovit för Mia under natten då hon hörde råttorna som sprang i taket och väggarna och oroade sig för att de skulle komma in i rummet och knapra på det ätbara som vi hade med oss. Att Emily hade hittat råttbajs bredvid sin kudde när vi hade fått rummet gjorde ju inte Mia lugnare. Sen luktade det utedass på rummet som inte heller var angenämt att försöka somna till. Besättningen på fartyget kunder inte heller någon engelska så det var väldigt svårt att kommunicera med dem.

6/1-13

Dag 2 i Halong Bay och tillbaka till Hanoi.

Vi vaknade vid sjutiden, tittade på omgivningarna och satte oss sen för frukost. Frukosten bestod av: Vitt bröd, smör, ett stekt ägg, en banan och salt. Behöver jag nämna att vi inte var speciellt tillfredställda efter frukosten? Sen blev det att checka ut direkt efter frukosten och sen njuta av omgivningarna massa mer, fota och försöka hålla oss varma i den 14 gradiga kylan.

Så även om det inte var varken varmt eller soligt, maten inte var någon höjdare och rummet var hemskt så tyckte Mia i alla fall att det var magiskt vackert och det var ju för omgivningarna vi kommit och de hade sannerligen inte gjort oss besvikna! Men ska ni åka på en kryssning på Halong Bay och vill ha lite mer än vi fick – ta inte standard turen utan lägg en eller två hundralappar mer och ta superior eller delux. Vi gissar att pengarna du lägger oavkortat går till bättre mat (förhoppningsvis också mer), engelsktalande guider och lite bättre hytter.

Sen åt vi lunch på en restaurang i Ha long som var ganska lik lunchen och middagen dagen innan. Sen väntade vi en timme på minibussen som tog oss hem till Nam Hai 2 (hotellet med den fantastiska frukostbuffén) igen där vi bokat ännu en natt. Efter det gick vi ut och åt en stor och god middag och sen sova.

7/1 -13

Sista dagen i Hanoi – tåg mot Da Nang

Vi gick upp och åt ännu en gång en underbar frukost. Kollade på internet hur vi borde ta oss vidare till Hoi an och kom fram till att vi skulle ta tåget till Da Nang på kvällen. Checkade ut och gick för att ta en rundtur i staden innan vi skulle gå till tågstationen.

Gick och tittade i ett tempel som låg i sjön med en röd bro över till, sen kollade vi på en katedral och kom slutligen till stationen för att köpa biljetter. Det fanns bara mjuka säten kvar så det köpte vi för lite över en halv miljon. Hon som satt bakom disken försökte dessutom lura oss på pengar. Hon sa att biljetten kostade 550 000 och när vi sen fick biljetten så stod det 534 000 på den. Och det var först när vi nämnde att ”men det står ju bara det här på biljetten” så fick vi växeln vi skulle ha tillbaka. Så se upp – till och med de stadsanställda försöker lura turisterna på pengar! Tänk om något skulle försöka göra det hemma i Sverige, skulle h*n ens han något jobb kvar?

Timmen därefter spenderade vi med att vandra runt i de närliggande kvarteren och försöka hitta en restaurang som vi kunde äta middag på. Vi hittade några matställen ut med vägen men de var typ ”bufféer” där det såg ut som att maten legat framme några timmar och de hade allt från oskalade räkor till rostade larver och mycket annat konstigt som vi inte ens viste vad det var. Vi hittade en restaurang (som var tom på folk), men när vi kom in fick vi dryckesmenyn och bad om menyn till maten. ”Servitrisen” viste inte ens vad food betydde, mycket av maten på menyn gick inte att beställa och det fanns inga priser utsatta, så vi bestämde oss för att gå vidare. Senare när vi ännu en gång passerade järnvägsstationen så insåg vi att ”Lotteria” inte var ett ställe att spela på lotto på, utan ett snabbmatsrestaurang… Överlyckliga och hungriga som vi var beställde vi varsin meny och sen även en äppelpaj och sen dela vi på en glass. Inväntade tåget som skulle gå kl 19, insåg att soft seat är ganska skitigt och att hade det funnits högre klasser tillgängliga hade vi nog gärna betalt lite extra för att hamna där.

Det är värt rätt mycket att kunna sova ordentligt på natten. (Emily vill också tipsa om sidan seat61 där det står gott om information om tågen). 

Hoppas ni har det bra där hemma! Kram från Mia & Emily

Lördagen 22/12

Idag har vi tagit det lugnt på förmiddagen och sen träffade vi på en Italiensk tjej, Roberta, som ska bo i vårt rum de närmaste fyra nätterna. Vi satt och pratade med henne ett tag och sen följde hon med oss ut för att äta lunch. Efter lunchen gick vi vidare för att kolla lite på Georgetown. Så vi gick ut till vattnet och tittade på Fort Cornwallis som ligger precis vid vattnet och är byggt på 1700-talet i försvarssyfte. När vi var klara där så gick vi igenom Litle India och fick se lite mer av den västerländska versionen av Indien. Den versionen är något roligare och trevligare än den verkliga versionen enligt oss. Sen kom vi in på en gata där en stor hinduisk parad precis skulle passera, där passade vi på att grabba tag i repen och vara med och dra vagnarna i något kvarter. Det började regna och vi bestämde oss för att återvända till hostlet. Efter att ha tagit det lugnt, läst, kollat film och skypat begav Emily och Mia sig till Red Garden där vi valde ut några små rätter att äta samt drack annannas och vattenmelons juice. Sedan begav vi oss hem för en god natts sömn.

Söndag 23/12

Stranddag

Efter frukosten begav vi oss med bussen ut till stranden där vi hade tänkt oss njuta av sol, bad och palmer. Men blev något besvikna då stranden inte riktigt var som vi tänkt oss, vi såg en palm resten av träden var en massa barrträd och sanden var mer som grus än sand enligt Emily.
Efter någon timme på stranden och beslöt vi oss för att prova på en liten semester klyscha och då menar vi inte alla de olika vatten aktiviteterna jetski eller att bli dragen på diverse gummiföremål efter en båt. Utan vi tänkte pröva kokosnötdrinken, inte den lilla choklad bruna nöten man kan köpa hemma. Utan den fotbollstora gröna nöten som de hugger upp med en machete och som sedan serveras med en sked och ett sugrör. Emily tyckte det dock att det smakade mer som utspätt sockervatten med lite kokossmak och eftersom kokosen smakade något träigt funderar hon på om nötterna var något omogna.

När vi kom hem från stranden tog vi det lugnt kollade en film och slappnade av efter en dag i solen.

Måndagen 24/12

Julafton.

Efter frukosten stötte vi på en Australiensare som hette Vlademir men kallades Vlad (som också bodde på hostlet), Som Emily bjöd in till kvällens middag som Emily och Mia försökte få ihop lite folk till. Därefter begav vi oss till gallerian som var enorm, våningar med klädbutiker, håracessoarer, frisörer, skobutiker, väskor mm. Och allra överst fanns parkeringshuset, vilket kändes lite udda jämfört med hemma där det brukar vara under gallerian.

Efter att ha införskaffat middag, jeans shorts och en hårklämma återvände vi hemåt för att göra oss i ordning för kvällen.

Därefter mötte vi upp med det svenska paret Nicklas & Sofia, Australiensarna Vlad & Tyrone samt Roberta. Sedan begav vi oss mot Red Garden där vi åt och drack mycket gott, Emily drack nog 2l Lime juice. Efter att ha tittat lite på liveshowen (inte riktigt den bästa eller barnvänligaste på detta familjeställe…) promenerade vi runt i kvarteret för att smälta maten. Vi gick förbi en spritbutik där 2 av de 3 killarna köpte med sig lite starkare saft.

När vi kom tillbaka till hostlet stötte vi på Charlie som hade tomteluva och halsduk samt en halvt paket bomull fasttejpat i ansiktet, han utlovade fyrverkerier vid 11-tiden. Vi la också märke till att de limfällor som placerats ut hade börjat göra verkan. Då flera möss hade hamnat i klistret, Emily begav sig ner till receptionen för att se till att de tog hand om mössen (i Sverige har vi inte limfällor då det anses vara alltför inhumant, Vilket Emily och Mia håller med om).

Efter en del väntan och någons vända till 7 eleven satt sällskapet och pratade uppe på balkogen åt chips och grabbarna drack öl och kapten Morgans mindre begåvade kusin Stanley. Damerna höll sig till juice och vatten. När vi var uppe på balkogen beundrade vi den vackra månen som hängde rakt ovanför oss lyste väldigt starkt och hade en stor vit ljusring kring sig. Charlie kom upp och meddelade att det inte blev några fyrverkerier, då han hade blandat ihop jul och nyår lite grann. Vi fick dock se några fyrverkerier på avstånd som var mycket ståtliga.

Efter att Tyrone fått reda på att han placerat sin nyinköpta kostym i en klisterfälla gick han för att reda ut röran. Han lyckades dock göra röran värre genom att smeta klister på en stor del av golvet och sen också ute på balkongen. Vilket en av städkillarna bestämde sig för att åtgärda med terpentin..
Så tjugo i två på natten blev golvet i vår sovsal gnuggat med terpentin. Vilket fick Emily att gå ner och klaga i receptionen då hela rummet stank av terpentin. Efter att receptionisten kommit upp och skällt ut städkillen, ljög hon sig blå i ett försök att övertyga oss om att det var ett vanligt rengöringsmedel som använts. Men efter att ha sett de fortsatt missnöjda minerna ställde hon upp dörren till sovsalen för att vädra och erbjöd Emily och Mia sedan att sova i ett annat rum (ingen annan). Antagligen då vi var mest missnöjda och om de inte lyssnade på oss när vi klagade, berättade vi för alla de andra gästerna om musinvasioner och liknande. Vilket gjorde att de förlorade en del kunder som definitivt inte tänkte sova i de musinfekteraderummen…

När vi sedan skulle flytta in våra väskor i fyrmanna rummet (som enligt receptionisten och de andra inneboende skulle vara musfritt) hittade vi en mus som satt fast i klisterfällan. När den sedan var bortagen och vi äntligen skulle få lägga oss var klockan runt halv tre på morgonen. Mia kröp upp i sin säng och konstaterade att det var högt i tak och var fint. När Emily därefter skulle krypa ner i sin säng hittade hon flera blodfläckar på sitt lakan. Enligt Mia såg en av blodformationerna ut som om det legat en halvdöd mus på lakanet (Vilket fick Emilys tankar att dras till det Niklas och Sofia berättat om hur de såg en av städarna rensat en av klisterfällorna. Genom att dra loss musen och sedan slänga den över balkongräcket och därefter sätta in fällan igen. Promenerade den musen sen in igen?).

Så det var bara att trava ner till receptionen igen för Emily med ett nersölat lakan i handen. Efter att städakillen bytt sängkläder kunde vi äntligen bege oss till drömlandet klockan3 på morgonen.  

25/12

Tekking i nationalparken och Monkey Beach (not Monkey iland ;P)

Idag steg vi upp kl 9 och begav oss efter frukosten till moppe uthyrningen med Vlad och Tyrone. Vi hyrde 2 mopeder och begav oss sedan till nationalparken som ligger här på Penang. Vi skulle bege oss till en av stränderna som ligger inne i nationalparken och som ska vara jätte fina.

Mia fick för första gången på åtta år köra scooter igen. I vänstertrafik för första gången i sitt liv. I en hektisk och halvt livsfarlig trafik. Följandes Vlad på den andre moppen som han också körde som en halvgalning, sicksackandes mellan bilar och knöka sig emellan fordonen där Mia normalt inte hade kört emellan pga. de mini marginalerna på sidorna. Men vi kom fram välbehållna och Mia med mer skinn på näsan än tidigare.

Väl framme vid nationalparken och köpte vi inträddet till en hängbro samt betalade för att åka båten tillbaka från stranden.

Vi påbörjade sedan trekkningen och Emily & Mia blev något besvikna på sällskapet då de bestämde sig för att springa i förväg utan att kommunicera detta till oss. Men det är väl så att man drar av 5år på omogna killars ålder och så får man fram vilken ålder de beter sig som. Så tekniskt sett trekkade vi med en 14åring och en 19åring. Så Emily och Mia konstaterade hur bra de har det med sina mogna killar som ändå har barnasinnet kvar ;).

Efter att ha solat, badat och killarna retat aporna och lockat ut några av dem i vattenbrynet med hjälp av några kokosnötter begav vi oss tillbaka med båten. På vägen hem stannade vi till och åt kvällsmat på en jättestor nattmarknad med över 40 matstånd med diverse rätter och drycker.

26/12

Virusdagen med stort V samt Snake tempel

Emily vaknade upp med en rejäl förkylning som pacificerade henne under störredelen av dagen. Även den medhavda datorn hade fått virus (Win 32:VB-BQD (WRM)) som troligtvis plockats upp i Indien med USB stickan. Detta virus hade infektekerat mp3 spelaren, båda sd korten, USB minnet, vår dator och Vlads dator då han ville ha några foton från Monkey beach. Så det var bara att ta tag i detta och reda ut problemet.

Därför har vi inte så många foton att lägga upp denna gång då datorn har placerat alla dessa i karantän (Emily är väldigt glad att hon känner familjen Bacon som är väldigt fina och underbara och de kan säkert hjälpa till med detta problem ¨^ ^¨)

Efter att ha satt datorn med det nya virusprogrammet i arbete och stoppat i Emily en asperin begav vi oss med bussen. När vi kom fram efter en kort åktur blev Emily mycket förvånad över att hitta ett tempel med några ormar vid tropical fruit farm. Men efter att en något förvånad Mia förklarat att vi åkt till orm templet då vi inte skulle hunnit med frukt farmen på den tiden vi hade… (Denna förvirring skylls helt och hållet på förkylningsviruset som drabbat Emily mjukvara/hjärna).

Efter att ha ställt om sig till att titta på ormtempel istället, underhöll vi oss med att fota ormar och räkna de som hängde uppe i träden i trädgården (Dessa ormar var Vipers och är giftiga så vi rekommenderar er att hålla tassarna i styr) vi räknade till 36 ormar utomhus, en ödla och en stor skalbagge sen begav vi oss hem.

Sen åt vi på Red garden och när vi kom hem hittade Emily en mus i papperskorgen som hon raskt började lyfta ut ur rummet in i det angränsande sällskapsrummet. När Hon precis kommit utanför dörren hoppar musen ur papperskorgen och ner på golvet. Emily ropar till oförbered på musens snabba rörelser och försöker sedan stänga till dörren snabbt för att den inte ska springa in i rummet igen. Samtidigt hör hon en rad med märkliga ljud och tvåmansröster som ropar till, Mia hör dem också och säger till Emily att öppna dörren igen. Emily öppnar dörren och tittar ut och ser att vid de två datorerna har de båda tidigare nämnda australiensarna suttit och knappat. Den ena står nu som damen i Tom och Jerry raklång uppe på en stol och tittar sig vilt omkring på golvet. Den andre sitter ner med båda benen uppdragna till hakan och med en något skrämd min. Även en nyanländ ung man har sett förloppet och flinar brett åt det som just utspelat sig. Emily ber om ursäkt till de båda skrämda herrarna för att hon skrämt dem. Den ena som också delar rum med Emily och Mia lägger stor vikt vid att försöka förklara att det minsann och dag inte var musen som han blev rädd för. Utan det höga skriket och den mycket höga smällen som var precis bakom dem. Den andre lägger istället ner tid på att reta honom för att ha stått raklång på stolen som en känd tecknad tv-figur.  

Den nyanlände mannen visar sig vara Emilys och Mias nya rumskamrat Ryan en väldigt trevlig New zeeländare. Som vi stannade uppe och pratade tillsammans med till klockan var två på natten. Sen somnade vi och sov oroligt…   

27/12

En mus som skriker i dödsångest och Tropical fruit farm

Framåt morgonkvisten började Emily och sen också Mia vrida sig i sömnen det var ett hemskt ljud som trängde sig in i deras drömmar. Ett ljud som bara kan beskrivas som ett förtvivlat skrik fyllt med skräck, smärta och ångest. Ett hjärtskärande skrik från en mycket liten varelse med hasselnötsbrun päls mjuka öron och en liten fuktig nos. En varelse som fastnat i en fälla som naglar fast dess kropp mot det kletiga underlaget och varje rörelse minskar möjligheten att röra sig allt mer. Skräcken och den fullständiga paniken kommer allt närmare och till slut kan varelsen inte göra annat än att skrika ut sin rädsla, skräck, ångest och förtvivlan.

Det är detta ångestfyllda skri som tränger sig in i våra drömmar och får oss att vrida och vända på oss. När vi stiger upp ser vi vad det är som har gett ifrån sig det hjärtskärrande skriken, det sitter en liten varelse med hasselnötsfärgad päls mjuka öron och en liten fuktig nos i klisterfällan.

Mia, Emily och Ryan begav sig ner till frukosten och Mia var och pratade med dem i receptionen om den lilla håriga varelsen med de mjuka öronen. De begav sig sedan upp för trapporna för att ta hand om det…

Efter frukosten tog vi sedan farväl av Ryan som begav sig till flygplatsen och vi begav oss med bussen till den tropiska fruktfarmen. Efter en låång väntetid bytte vi bus vid nationalparken som sedan släppte av oss nedanför fruktfarmen (Busschauffören var mycket vänlig och förklarade för oss att vi skulle stå på andra sidan vägen och vinka på bussen när den anländer. Bussen går nämligen med två timmars mellanrum där). Efter att ha köpt biljett 35RM för vuxna och 28RM för barn, fick vi åka minibuss upp den sista biten för baken och möte där upp med vår guide.

Det var en mycket intressant rundtur och vi såg mycket goda frukter samt några mycket stora spindlar som också var giftiga enligt guiden och de andra i gruppen.

Efter rundturen fick vi gå på frukt buffé och välja ut frukt blandningen till vår enda frukt juice. Sen fick vi pröva lite mer frukt och besöka de fina nymoderna toaletterna på anläggningen.

Sen fick vi åka minibuss hela vägen ner då de var rädda att vi annars skulle missa bussen hem. Resan hem gick bra och när vi kom hem hittade vi en ny mus i klisterfällan. Vi köpte sedan en bussbiljett som imorgon kommer ta oss till Malacca.       

28/12

Resan till Malacca från Penang.

Idag steg vi upp klockan sju och plockade ihop det sista av vår packning och begav oss sedan ner för att checka ut. Vi åt frukost som idag var fattigriddare med honung, halv nio kom minbussen som skulle ta oss till busscentralen.

När vi kom fram till busscentralen fick vi visa upp våra biljetter och de gav oss registreringsnumret på bussen och att det bara var att vänta utanför. Numret stämde dock inte och vi lyckades med konsten att stå jämte vår buss och prata med en tysk tjej som bott i Sverige i en kvart.

Efter att vi kommit ombord dröjde det ytterligare en kvart innan bussen avgick nu en halvtimme sen. Resan till Malacca skulle ta åtta timmar men den tog istället tio timmar och vi hade bara ett enda stopp på max en kvart då vi fick köpa något att äta (bullar, snax eller liknande, mycket matigt… eller inte…) och använda faciliteterna.

När vi kom fram till Malacca central fick vi hjälp att hitta buss nr17 som skulle ta oss till vårt hotell som ligger precis vid det hundratio meter höga tornet Taming sari tower, med en trehundrasextio graders utsikt.

Efter att vi sedan hoppat av fick vi hjälp av en man att hitta direkt till dörren till lavendeln vilket är namnet på vårt hotell. Efter att ha checkat in och stoppat in bagaget i vårt rum gick vi ut för att titta på de livliga stånden som var uppsatta runt hörnet på hotellet. Efter att ha tittat på mat, kläder och liknande satte vi oss ner och åt kvällsmat. Därefter gick vi hem och la oss och sov något ryckigt då vår luftkonditionering växlade mellan att kyla rummet och värma det :P.

29/12

Rundvandring i Malacca.

Idag promenerade vi runt i Malacca och tittade på väldigt många av de olika sevärdheterna museum, tempel och kända gatudistrikt.

Vi prövade också på några olika snacks man kunde köpa vattenmelon, potatis spiral och en kaka som var formad som en fisk och hade någon grön fyllning.

Framåt eftermiddagen kände vi oss trötta och hungriga så vi åt stekt ris och stekta nudlar på en restaurang. Sen lyckades sedan hitta stället där fadern av bodybuilding i Malaysia hållit till och nu fanns där statyer för att hedra honom och ett fint gym som var ganska tomt som vi också passade på att titta in i.

Datur Wira DR. Gan Boon Leong Han hade vunnit flera titlar som Mr asia, Mr Melacca och Mr Universe.

Sedan vände vi oss hemåt och villade, vi var helt slut då det var ca35grader varmt under dagen. Efter att ha vilat och återhämtat oss återvände vi ut efter att nattmörkret fallit och vi vandrade runt på nattmarknaden. Åt kvällsmat och återvände sedan hem för att sova.

30/12

Återkomsten till KL.

Vi checkade ut från hotellet kl12 och begav oss sedan runt för att hitta en busshållplats till buss nr17 eller någon annan buss som kunde ta oss till centralen. Efter mycket letande och många olika svar till på var vi kunde hitta en busshållsplats kom vi fram till en.

De olika personerna vi frågade påstod att det inte gick några bussar till centralen och vi var tvungna att ta taxi, att det inte fanns några hållplatser i området, att busshållsplatsen låg jätte långt bort, att hållplatsen ligger runt hörnet osv.

Väl framme på centralen köpte vi våra biljetter till KL och begav oss till hållplats 18 där vår buss skulle anlända om tio minuter. Den hade dock gått sönder och var därför föresenad 1h och 10min. Så vi han med att köpa lite mat och sedan äta färdigt den på bussen.

När vi kom fram till KL promenerade vi till Travel hub och checkade in, sen tog vi och strosade runt i Chinatown. Återvände hemåt pratade massor och sov sedan i 11h.

31/12

Nyåsafton i Kuala Lumpur.

Vi vaknade vid 11 och skrev färdigt det sista med det flera dagar långa bloggmedelandet och ska senare idag posta det. Vi sitter nu och planerar vad vi ska hitta på och vart det är bäst att vara för att se så mycket fyrverkerier som möjligt J. 

Vi hoppas att ni också avslutar det året som varit och tar till er de lärdomar ni fått och öppnar era sinnen för nya i det kommande året. Vi vill också önska er lycka till att se lika många fyrverkerier som oss samt att tänka på säkerheten.   

Gott nytt år till er alla önskar Emily och Mia!

Jämställdheten:

Jämställhetsen vi har i förhållande till Indien är också värd att ta upp. Föds en flicka så är det mannen i familjen som ska sörja för henne till dess att hon blir gift. En kvinna i Indien tidigt blir bortgift med en man (en 14-tjej som vi hörde om som nyligen blivit bortgift), mannen har i regel valet att välja om han vill gifta sig med kvinnan/flickan eller ej medans kvinnan inte har den rätten utan får berätta för sina föräldrar hur hon känner men det är dem som har det slutgiltiga avgörandet. Mannen/fadern måste dessutom ge en stor hemgift till mannen (eller om det var mannens familj) och bekosta hela bröllopet, det enda mannen behöver bekosta är en mindre middag innan bröllopet (liknande förlovningsmiddag?). När kvinnan sedan är bortgift är det makens tur att ta över försörjningen av kvinnan. Kvinnan skall i regel stanna i hemmet som hemma fru, ta hand om hushållet och barnen och göra sysslor som hör hemmet till.

Kvinnan kör inte bil eftersom hon inte ”klarar av det” för det är för hektiskt i trafiken, hon får inte vara med på begravningarna vid Gangers för hon är för ”svag” och gråter på begravningen och det är inte bra (någon hävdade att det beror på att om man gråter vid Gangers så kommer man inte till himmelen/nirvana), hon jobbar inte eftersom hon ska sköta hemmet och mannen ska försörja familjen.

Det är det här vi har fått berättat för oss av en Indisk man som också hävdade att ungefär 95 % av alla bröllop är ”uppgjorda”. Vi frågade honom om varför inga kvinnor körde bilar, arbetade eller liknande. Till svar fick vi ett skratt och en min som sa: det var den konstigaste fråga jag hört på länge, vem frågar något sådant?, sen sa han att det är indiskt kultur det är så det är.

Troligtvis ser det annorlunda ut i de högre ”klasserna” eller ”kasten” om de nu fortfarande används, vi har fått lite spridda berättelser om det. Vissa hävdade att kastsystemet inte finns längre eller används, andra sa att det inte går att gifta sig med någon från ett lägre kast för då blir den från det högre kastet ”degraderad”. Troligtvis är det lite annorlunda bland de som har mer pengar och lever i staden där finns det något fler kvinnor som jobbar (ex inom militären, i någon butik på flygplatsen, eller inom polisen) och troligtvis är det fler som har valet att gifta sig av kärlek och inte av tvång, tradition och kultur.

Efter fyra veckor i Indien har vi inte sett indiska kvinnor i butiker (flygplatsen undantaget), vi har sett en del kvinnor inom militären/polisen då det har varit nödvändigt vid exempelvis kroppsvisitering av kvinnor. Vi endast sett ett fåtal kvinnor köra bil, de går att räkna på en hand, och vi har sett mååånga bilar! Däremot moped finns det en del kvinnor som kör. Vi har inte haft eller sett en enda kvinna som guide eller som jobbar i butik att sälja kläder eller smycken (trotts att det är kvinnor kläder och smycken som säljs!!) utan alla har varit manliga! Det hade varit väldigt uppskattat att någon gång ibland möta lite kvinnor som vi kunde pratat med, frågat om råd med kläder och så vidare.

Indien ska ju också vara känd för sina ”visa män”, gurus eller heliga män, var är kvinnorna? Kan inte en kvinna vara upplyst, guru eller helig?

På området jämnställdhet har Indien långt kvar att gå.

// Mia

I Rishikesh har vi sett soluppgången över Himalaya, trekkat ner för berget, river raftat på Ganges, utfört yoga i yogans huvudstad, mediterat vid foten av bergen i norra Indien, shoppat fantastiska souvenirer, vi har provat på Indiens olika smaker i både mat och grönt, badat i ”moderfloden” Ganges som ska ha en renande effekt, träffat en ny fantastisk vän Gaby, matat kor med grönt och bröd längs med gränderna. I de andra städerna har vi sett det vackra Taj Mahal, Agra fortet och dess arkitektur, hört historien om Fatipur sika, vi har varit i oändligt många hindusiska tempel och sett många av de hinduiska gudarna, vi har sett det mäktiga Amber fort. Det har varit en resa i Indien med många spännande upplevelser och lärdomar som vi kommer ta med oss.

Men vi har samtidigt sett en hel del som fått oss att inse och uppskatta ännu mer hur bra vi har det hemma. Som maten med sin eleganta enkla smaksättning kommer vi uppskattar ännu mer i förhållande till Indiens allehanda smaker och blandningar, hur fantastiskt det är med den rena luften fri från enorma mängder avgaser och stanken av brinnande och pyrande sopor, hur vårt sociala system i förhållande till Indien tar bra hand om människor som inte är födda till rikedom, hur vi tar hand om våra djur och ger dem vård när de behöver,

hur vi kan vara själva och vandra i naturen utan att stöta på människor kring var och varannan krök, våra lagar mot falsk marknadsföring och förbuden mot farliga och skadliga tillstatser, vi uppskattar den svenska sopphanteringen och återvinningen och ser på den med helt nya ögon efter att vi sett frånvaron av den här i Indien, posten och dess postsystem, att vi har betydligt mindre korruption och vi kommer uppskatta våra fasta priser, hemma kan vi gå omkring med tajta kläder och mer lättklätt (ex shorts och ett linne) när det är varmt ute, utan att ha ett dussintal ögon som stirrar och män som ger sliskiga kommentarer om att man är vacker och frågar om man är gift eller mumlar diverse summor i rupies till en...

Fredag 7/12

Träffade Gaby och tittade på Shiva tempel

Vi sov länge och Mia hade lyckats bli förkyld med hosta. Vid frukosten började vi prata med en tjej som satt bredvid oss. Hon hette Gaby och kom från Tyskland. Vi bjöd med henne att följa med oss och titta på Shiva templet som ligger inte så lång från ashramet och bara en liten bit upp i kullen. Det var ett vackert tempel med fin utsikt och massor med klockor att ringa i.

Sen åt vi lite lunch på ashramet och gick en lång runda i närområdet Ram Jhula och köpte lite sovernirer och snacks. Sen gick vi in i en smyckesbutik som ligger precis vid ingången till ashramet. Mannen som verkade äga butiken sa också att han höll på med chackrahealing och tro det eller ej så tog han inte betalt för det för det var hans hobby och inte hans levebröd. Så vi tackade ja till det och han verkade vara rätt duktigt på det. Senare gick vi för att äta på Green ItalianFood som inte ligger så långt borta. Mia åt soppa och vårrullar och Emily åt lasagne. De hade också en smyckesbutik längst in i restaurangen som vi tittade i och dräglade över alla fina smycken de hade där. Blev att vi la undan några inför morgondagen. Senare på kvällen blev Emily magsjuk och det berodde troligen på något av det hon ätit under kvällen. Mias mage var också orolig.

Lördag 8/12

Shopping med Gaby

Vi gick ut för att leta efter lite vetebullar till frukost eftersom magarna var oroliga. Sen stötte vi på Gaby på vägen till smyckesbutiken så hon följde med oss dit och vi inhandlade en del smycken. Sen gick vi för att shoppa längs med Gangers andra sidan floden och sen tog vi en ricksaw till Tattv och Mia och Emily åt sig mätta på avokadobaguett medan Gaby tog broccoli al fono. Sen blev det efterrätt för Emily och Gaby också. Sen åkte vi hem, vilade och köpte snacks för kvällen. Stötte på en svenska som också bor här på ashramet och hade kommit dagen innan. Sen hade vi en lugn myskväll med snacks och filmen Elisabeth the golden one.

Söndag 9/12

Magsjuka igen!

Mia har ont i magen och den är orolig. Emily är det värre med då hon också är matt och illamående. Troligtvis salladen som var till baguetten på gårdagens middag. Å denna kluvna längtan till sallad! Vi är sugna på sallad och grönsaker hela tiden och kroppen skriker efter det, men efter varje gång så brukar det sluta på samma sätt… magsjuka. Så vi försöker undvika den men ibland går det inte. Det är som när godisskålen står framme på lördagskvällen och du är så sugen på det som ligger i den, så svårt är det att motstå salladen som du får till maten på tallriken. När vi sen var redo för att ge oss ut på några smårundor från ashramet så blev det till en bokaffär som ligger i närheten. Den hade en massa bra böcker till helt rimliga priser och de hade handgjorda skrivböcker också. Så Mia köpte en bok och skrivböcker. Sen gick vi till ett internetcafé och bokade vi också boende de tre första nätterna i Kuala Lumpor, tre nätter för 344 kr inkl. frukost för två personer. Det priset var helt överkomligt tyckte vi. Sen beställde vi TakeAway, pizza och vårrullar, och tog med tillbaka till rummet.

Sen spelade vi uno tills sänggång.

Måndag 10/12

Shoppingdag i LaxmanJulha

Orolig natt och Emily fortfarande dålig och stannade på rummet och vilade medan Mia vaknade tidigt och följde med Gaby till yoga och meditation mellan 06-8.30 som var härligt sådär på morgonkvisten. När Emily mådde bättre framåt förmiddagen så mötte vi upp med Gaby vid 11.30 som skulle visa oss vägen till ett bra shopping område i LaxmanJulha på den här sidan Gangers. Vi hittade en massa bra affärer, shoppade en massa.

Bland annat köpte vi metallföremål hos en försäljare som var lurig/”rävig”. Gaby fick troligen betala för mycket för sitt, Emily betalade vad hon skulle och Mia fick efter många om och men rabatt på sitt. Det gäller att se upp och själv också räkna efter och inte bara lita på försäljaren. På dessa tre affärerna han gjorde så gav han intryck av att han var ”snäll” och gav oss alla rabatt men i själva verket så räknade han överpris på alla sakerna och sen gav han lite rabatt så det slutade på en annan summa. Vi åt lunch på ”Pyramiden” som låg en bit upp på kullen på ett avlägset ställe med vacker miljö, de hade egenodlade organiska grönsaker och allt sköljdes i filtrerat vatten och maten var väldigt god. Sen såg vi en kolibri som åt precis där vi satt. Sen var vi inom på Beatles caféet som har väldigt fin utsikt. Sen åt vi middag på Tattv och tog en richsaw tillbaka. Efter att ha varit på ett internet café så gick vi tillbaka till ashramet och sov tidigt då vi var helt slut efter en hård shoppingdag.

Tisdag 11/12

Regnig dag

Idag var vi uppe tidigt igen för att gå på yoga och meditation med Gaby. Sen gick vi (Mia, Emily och Gaby) ut och kollade i affärerna här i Ram Julha för att vi inte ville gå för långt eftersom det regnade. Vi shoppade en hel del, Mia köpte bland annat ett par blårandiga pösbyxor, sjalar, yoga matta fodral mm. Sen åt vi på TipTop ett ställe med utsikt över Gangers. Vi bokade också River Rafting med argenturenBlue Hills som vi skulle göra dagen efter. Priset låg på 350 rs (ca 40kr) för 16 km rafting om skulle ta ca 2.5h! Billigt! Då ingick bil till dit vi skulle rafta ifrån och raftingen. Sen gick vi tillbaka, Mia och Gaby gick på meditation och sen mötte vi tre upp med Julia, en annan tysk tjej som Gaby lärt känna här. Julia tog med oss till ett annat ashram andra sidan floden på satsang, en hinduisk bön/sångstund med rituella inslag efter i form av äta söt kaka med frön i, dyrka någon gud och guru, kasta bönor till moderfloden (eller fiskarna i floden om man hellre vill det).

Det var intressant, dock lite svårt att hänga med då det mesta var på hinduiska, dock kände både Mia och Emily att det inte var något för dem.

Efter satsang så gick vi och drack ingefärste med citron och honung i på en juicebar och satt och pratade där ett tag. Sen gick Mia, Emily och Gaby för att äta pizza på Green ItalianFood där de delade på två pizzor. På hemvägen började Mia må dåligt med illamående och ont i magen men trodde det berodde på för mycket pizza. Emily och Gaby köpte med sig en pannkaka med nutella hem och köpte sen en massa snacks med sig hem också. Väl hemma pratade vi (Mia, Emily och Gaby), bytte adresser och la orakel kort. Senare när Gaby gått mådde Mia mycket dåligt och det hade sedan en stund hettat i händer, fötter och kliade väldigt mycket över hela kroppen och magen var orolig och den gjorde mycket ont. Emily kom på att det troligen var en allergisk reaktion och gav Mia en allergitablett och sen blev det bättre och vi somnade till slut. Mysteriet med vad det är Mia reagerade på är fortfarande olöst men vi tror att det berodde på kakan som Mia åt under satsangen.

Onsdag 12/12-2012

River Rafting på Gangers

Vi gick upp vid 8 och gick till Blue Hill där vi mötte upp med en kille som tog oss bilen som skulle ta oss vidare. Väl framme fick vi en vindtät jacka att ta på oss, hjälm och en flytväst. Det var Mia, Emily och Gaby från vårt sällskap. Sen var den ett gift indiskt par i vår ålder och två indiska killar till samt två indiska guider som skulle se till att vi säkert kom fram till vår destination 16 km längre ner längs floden. Rishikesh är känt för att vara ett väldigt bra rafting område och det är många som reser hit bara för den sakens skull, så därför kände vi att vi var tvungna att också prova detta!

Vi hoppade i båten, provpaddlade lite och begav oss nerströms för spännande äventyr! Vi hade nio ”rapid parts” snabba delar där vi låste fast fötterna i bottnen på båten och hade paddlarna i högsta hugg och bara följde med de snabba vågorna med en känsla av en rolig och blötbergochdalbana. Vi hade väldigt roligt och det var en spännande resa neråt floden.

Redan efter första snabba delen så sa guiderna till oss att vi fick bada om vi ville och alla i båten hoppade i. Oj så kallt det var! Detta var en mindre smart grej att bada så tidigt på raftingen eftersom vi sen satt i blöta kalla kläder resten av trippen. Mot slutet av trippen så stannade vi till, tog lite mer kort och åt varma starka nudlar som var väldigt gott när vi var helt stelfrusna. Vi paddlade under de två kända broarna i Rishikesh, hade mycket vacker omgivning och när vi var framme var vi mycket nöjda och kalla.

Tog en båt över floden och var snart tillbaka på ashramet. Troligtvis såg vi ut som dränkta katter som kom stelbent stapplandes tillbaka, de flesta kunde nog se på oss att vi hade varit ute på rafting. Sen duschade vi, gick till TipTop drack ingefärste och Mia åt en ost och tomattoast. Efter det vilade vi, skrev brev och mötte upp med Gaby för att gå och göra hennatatueringar. Gaby och Mia blev väldigt nöjda med sina men Emily tycker blomman på insidan av handleden ser ut som ett salt kex. Ni kan ju titta på bilden och själva tycka till om frågan…

Sen gick vi bort till Green ItalianFood för att äta lite. Detta var en ganska krånglig del eftersom Mia och Emily hade hennatatueringar på högerhanden och Gaby hade insidan på sin vänsterhand samt på foten, så hon fick gå med bara en sko till resturangen (ta i beaktning att vägarna här inte är så rena och ofta gott om koskit på dem). Efter det så satt vi tre på rummet och pratade och la lite kort igen sen blev det sängen efter en hård dag.

Torsdag 13/12

Massage mm

Vi började dagen med att stiga upp innan gryningen för att bege oss till yoga och därefter meditation. Därefter gick vi och provade på ayuveda massagen en helkroppsmassage med varm olja. Det började med att man blev tilldelad ett massagerum, vi fick sedan klä av oss, HELT nakna (Mia och Emily fick massage samtidigt men i två olika rum) framför vår indiska massör, som hade grova överarmar och starka nypor. Därefter fick Emily sätta sig naken på en stol och fick först då sin handduk kring sig, Mia hade redan fått sin…
Sedan hälldes det olja i hårbottnen och både den samt nacke och axlar blev knådade. Därefter blev det att klättra upp på ett litet annorlunda massagebord. Det såg nämligen ut som ett biljardbord i keramik ungefär och hade inget ”ansiktshåll” och hade en tunn madrass klätt i skinnliknande material. Man fick sedan sin handduk lagd över sig samt en filt och en värmefläkt placerad vid sina fötter. Därefter veks filt och handduk upp och man blev rejält inoljad och knådad och tillskillnad mot den svenska massagen var man inte direkt övertäkt på de mer intimare delarna. Och både Emily och Mia förstår varför det kallas helkroppsmassage… Det enda som inte blev masserat var den nedre intima regionen.
Emily tyckte det var en helt okej massage och att det verkade vara mycket bra för huden med så pass mycket olja, som gjorde att huden blev jätte mjuk och len.
Mia tyckte också att massagen var bra men att den hade sina nackdelar, oljigt bad, med massagen fokuserad på diverse uppstickande ben och att inte följa kroppens muskler var inte Mias favorit jämfört med den svenska massagen.

Sedan begav vi oss ut på en liten runda på stan med Gaby, Vi åt lunch på resturangen Tiptop med utsikt över Ganges. Medan Gaby gick på eftermiddags meditation shoppade Emily och Mia lite, samt tjafsade med postpersonalen. Detta då priserna de har i luckan skilde sig från de priser Emily letat upp på den indiska postens hemsida. Därefter begav vi oss till kvällsceremonin som är mittemot Ashramets framsida. Där tog vi lite foton och begav oss sedan tillbaka till rummet vi gav Gaby en present vi lagt ihop till, då hon är en sådan underbar och härlig tjej. Sedan gick vi ut och åt tillsammans igen varefter vi återgick till ashramet. Tillbaka på rummet fick vi presenter av Gaby och vi spelade kort och kom i säng först vid midnatt.

Fredag 14/12

Gaby aker hem

Idag vaknade vi 7:30 för att gå på morgon meditationen men det blev inte av då det ösregnade ute och även till viss del inne. Emily och Mia tittade upp en runda på taket på byggnaden och insåg vilken potential det fanns till ett soldäck eller en plats för yoga utomhus.

Därefter gick vi till Green Italien Food och åt frukost med Gaby och även den svenska tjejen Charlotte. En väldigt god och kolhydratsrik frukost som blev tillagad trots strömavbrottet som varade under nästan hela frukosten. Efter en rejäl omgång Uno vinkade vi av Gaby som begav sig tillbaka till Delhi för att sedan bege sig hemåt. Vi upptäckte att vi saknade henne jätte mycket ungefär när hon försvann utom synhåll.

Vi gick sedan och kollade på boende i Malaysia och särskilt i Lang Kwai, inte det lättaste att hitta kring jul och nyår. När vi väl återvände till ashramet tog vi det lugnt och kollade lite på Big Bang Theory och pratade därefter länge. Om att vi saknade Gaby, våra nära och kära och protein i kosten, så som en riktigt god laxbit med citron och kall sås till… Som ni kanske förstått av våra olika restaurangbesök.

Lördag 15/12

Magsjuka och hotelletande

Mia är magsjuk igen. Men det går över under förmiddagen och framåt eftermiddagen så beger vi oss ut. Då vi hade en hel del snacks och frukt som vi inte ville ha längre så bestämde vi oss för att ge det till tiggarna längs med vägen och barnen som tigger på stranden. Tiggarna längs med gatan blev väldigt glada och tacksamma medans barnen mest ville ha mer och inte tyckte att det räckte med det dem fick…

Efter det så tog vi oss upp till LaxmanJuhla för en lunch på Tattv.Vilket blev broccolisoppa, kokta ägg och ugnsbakad broccoli med ost. Sen promenerade vi runt i Laxmanjhula shopping distrikt och köpte lite grejer. Vi var bl.a. inne i en bokaffär som det var kolsvart inne i då det var strömavbrott där just då. Sedan återvände till ashramet och försökte återigen ge maten en chans. Väl tillbaka på rummet buntade vi på oss lite mer kläder då det är ganska kallt under natten.

Söndag 16/12

Beatels Café med Charlotte

Vi vaknade och pratade med Chalotte och plockade sedan ihop de grejerna vi skulle skicka hem med posten. Sedan snodde vi runt på andra sidan Ganges för att hitta var de kunde paketera paketet billigare än på postkontoret. Vi hittade en man som kunde tänka sig att paketera det för 400rs men vi fick ner priset till 300rs då vi förklarade att det kostade 300rs på postkontoret. Vi betalade kanske överpris ändå, med tanke på att vi hörde att den tyska tjejen Julie hade paketerat sina grejer för bara 100rs. Men vi har också en riktigt stor låda att posta hem så det går väl på ett ut. (Att tänka på när man ska posta paket i Indien, är att de ska paketeras i en låda som sedan sys in i ett tygstycke. Därefter ska du skriva vart du skickar paketen ifrån, även om du är turist, vi skrev ashramets adress. Dessutom ska man skriva på utsidan vad paketet innehåller t.ex. Trä, tyg, metall föremål osv. Du får dessutom inte skicka vätskor med posten).

På vägen tillbaka från paketeringen blev Mia stucken på halsen av någon form av insekt. Efter att Emily plockat ut gadden begav vi oss till närmsta café för att fråga efter sockerbitar. På det tredje cafét hittade vi sockerbitar, som vi la på sticket fuktade med vatten och som då sög ut giftet. Efter detta samt några hemmakurer syntes det knappt var sticket tagit.

Sedan travade vi upp till Tattv där vi visade Charlotte deras utbud och sedan beatlescafe och shopping området. Vi begav oss sedan tillbaka till ashramet där vi skrev ihop dagens inlägg som vi nu ska gå och lägga in på bloggen. 

Ha det fint alla dar hemma! Vi ska uppdatera lite oftare framover om vi har mojlighet till det! Kramar fran oss!

ps Tomten finns pa fler stallen an du tror